Texter — Kristnu balkær, del II
Kristnu balkær, del II

Äldre Västgötalagen, biskopens gengärd och kyrkans underhåll (Cod. Holm. B 59)


Andra delen av kristendomsbalken i Äldre Västgötalagen reglerar biskopens visitationer och rätt till gengärd (härbärge och förplägnad), sockenmännens skyldighet att underhålla kyrkobyggnaden samt de rättsliga följderna när en kyrka vanhelgas genom våld eller stöld. Texten belyser hur kanonisk rätt och inhemsk sedvänja integrerades i det tidiga medeltida lagsamhället och uppvisar arkaisk västgötsk morfologi och syntax.

Handskrift
Cod. Holm. B 59
Datering
Omkr. 1280
Genre
Landskapslag
Dialekt
Äldre västgötska
Utgåva
Schlyter, SSGL I / Delsing
Klicka på ett fornsvenskt ord i utdraget för att slå upp det i Söderwalls ordbok.
Utdrag (klickbara ord)Översättning och tolkning
Sektion 01Cod. Holm. B 59, Kirkiu Bolkær §2 & §5 (Biskopens rättigheter)
1 2 3

Åt biskopen skall man göra gengärd två nätter och till den tredje dagens kväll med tolv män,

Byscupi: dativ singularis som indirekt objekt vid scal geræ. twar næter: ackusativ pluralis i tidsadverbial funktion (femininum av räkneordet två). hins þridia: svagt böjt ordningstal i genitiv med framställd artikel.

själv han den trettonde, och han dricke mjöd och alla hans klerker.

hin þrættandi: bestämd form av ordningstalet ('den trettonde'). drikki: presens konjunktiv (optativ/preskriptiv funktion). allir klerkar hans: nominativ pluralis maskulinum.

Kors och klockor, kalkar och mässkrudar skall biskopen viga för tionden.

Ackusativobjekt i framställd topikalisering före finita verbet scal. firi tyundæ: prepositionsfras med genitiv/ackusativ som uttrycker vederlag.

Sektion 02Cod. Holm. B 59, Kirkiu Bolkær §6 (Kyrkobyggnadens bestånd)
1 2 3 4

Börjar en kyrka att åldras, men stolparna står, syllarna ligger och dörrträ och bindbjälke är hela,

Konditional huvudsats utan bisatsinledare med omvänd ordföljd. fyrnass: deponent infinitiv ('åldras'). stulpær och sillir: nominativ pluralis av starka feminina och maskulina byggnadstermer.

ligger takåsen hel och altarstenen och altaret helt, då skall kyrkan behålla sin samma vigning,

kamber: takås (mask. nom. sg.). haui: presens konjunktiv av hava ('må hava'). vixl sinæ samu: ackusativ singularis femininum med demonstrativ/identitetsmarkör samu.

ändock att man reparerar den, om dessa delar alla äro hela.

þo at: medgivande underordnad konjunktion ('fastän'). hana: ackusativobjekt (fem. sg., syftar på kyrkia). þessi æru all hel: full kongruens i predikativ neutrum pluralis hel med kvantifikatorn all.

Varder altarsten lös, då skall prästen tillkalla biskopen.

altæræ sten: sammansättning med genitivförled. byscup uid væræ: biskopen skall vara tillstädes/tillkallas för återinvigning.

Sektion 03Cod. Holm. B 59, Kirkiu Bolkær §3 & §7 (Nidingsverk i kyrkan)
.. 1 2 3 4

Varder en man dräpt i kyrkan, det är ett nidingsverk; då är kyrkan alldeles ovigd.

niþings værk: rättsterm för vanärande brott som icke kan botas med böter. al vuighz: predikativ genitiv med förstärkande adverb al ('helt och hållet').

Varder kyrka inbruten och mässkärl stulna, det är ett nidingsverk;

Passiv med varþa och kongruerande particip: brutin (fem. nom. sg.) och stolen (neutr. nom. pl., i handskriften som kollektiv singularis).

det är en sak om nio marker, till kyrkan så, till häradet så och till konungen så.

niv marcha sak: genitivattribut efter räkneord (niv marcha). kyrky, hæreþe, konogge: dativformer som uttrycker mottagare av bötesandelarna.

Varder ingånget genom öppna dörrar, då skall prästen återgälda skadan.

opnom dorom: dativ pluralis med instrumentell/lokativ funktion efter at. prester: nominativ singularis, bär vårdnadsansvaret för inventarierna.

Källor
  1. 1Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. s. 1–2, Kirkiu Bolkær §2, §5–7
  2. 2Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 113–115
  3. 3Ingemar Lindqvist, Kasussammanfallets inledande skede i det fornsvenska lagspråket (Stockholms universitet, 2024). s. 14–17

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk