Texter — Kristnu balkær, del I
Kristnu balkær, del I

Äldre Västgötalagen, inledningen och dopet (Cod. Holm. B 59)


Balkens inledning fastslår den kristna trons och kyrkans primat i det västgötska lagsamhället. Texten är skriven på arkaisk äldre fornsvenska med fullt bevarat fyrkasussystem och strikt kongruens. Efter den högtidliga inledningen följer noggranna föreskrifter om hur ett nyfött barn skall föras till kyrkan och döpas, hur nöddop skall förrättas om barnet insjuknar på vägen, samt föräldrarnas och faddrarnas skyldigheter.

Handskrift
Cod. Holm. B 59
Datering
Omkr. 1280
Genre
Landskapslag
Dialekt
Äldre västgötska
Utgåva
Schlyter, SSGL I / Delsing
Klicka på ett fornsvenskt ord i utdraget för att slå upp det i Söderwalls ordbok.
Utdrag (klickbara ord)Översättning och tolkning
Sektion 01Cod. Holm. B 59, Kirkiu Bolkær §1 (Inledning)
1 2 3

Kristus är främst i våra lagar.

laghum warum: dativ pluralis efter prepositionen i med lokativ funktion. Kongruerande possessivt pronomen warum. Subjektet Krister uppvisar fornsvensk nominativändelse -er.

Därnäst vår kristenhet och alla kristna konungar.

cristna var: feminin nominativ singularis med efterställt possessivt pronomen. allir cristnir konongær: nominativ pluralis av starkt maskulint substantiv konongær (a-stam) med full kongruens i allir och starkt böjda cristnir.

Bönder och alla bofasta män, biskopar och alla boklärda män.

Nominativ pluralis: böndær (rotstam), bocarlær och biscupær (a-stammar på -ær), samt boclærðir mæn där participadjektivet kongruerar med oregelbundna rotstamssubstantivet mæn.

Sektion 02Cod. Holm. B 59, Kirkiu Bolkær §1 (Dopet)
1 2 3 4

Varder barn buret till kyrka och bedes kristning,

Konditionalt framställd huvudsats med inversion (varþær barn). Prepositionen til styr genitivformen kirkiu (svag ōn-stam). Passiv med varþær och perfekt particip boret (nom. sg. neutr.). Deponensen beþiz styr genitivobjektet cristnu.

då skall fader och moder skaffa gudfader och gudmoder och salt och vatten.

faþir ok moðer: r-stammar i nominativ singularis. guðfæþur och guðmoþor: ackusativ singularis av fadderbeteckningarna; salt oc uatn: ackusativ singularis neutrum som sakobjekt.

Det skall bäras till kyrkan, då skall man kalla på präst; han skall bo på kyrkobolet.

bæræ: aktiv infinitiv med passivisk betydelse efter scal. a prést: ackusativ efter prepositionen a. a kirkiu bole: dativ singularis efter befintlighets-a; förleden kirkiu är sammansättningsgenitiv.

Barnet skall primsignas utanför kyrkodörren.

brymsignæ: kristet lånord (fornengelska primsignian). firi utan styr ackusativformen kirkiu dyr (ack. pl. neutr.).

Sektion 03Cod. Holm. B 59, Kirkiu Bolkær §1 (Nöddop och dopformel)
1 2 3 .. 4

Sedan skall dopfunten vigas, prästen döpa barnet och gudfadern hålla i, och gudmodern säga namnet.

Parallella infinitivsatser underställda hjälpverbet scal. til namns: genitiv efter prepositionen til.

Prästen skall påbjuda hur länge fader och moder skola vårda det.

vardvetæ: sammansättning med urgermanskt varð ('vakt') och vita ('veta/iaktta'). sculu: presens pluralis, kongruerar med sammansatt subjekt.

Händer det att sjukdom kommer på vägen och det icke kan komma till kyrkan, då skall gudfadern döpa och gudmodern hålla i vatten.

sot: feminin nominativ singularis ('sjukdom'). Negationsadverbet igh är en västgötsk sidovariant till eigh. Nöddopets giltighet fastslås.

om vatten finns till hands, i faderns och sonens och den helige andes namn; dör det sedan skall det begravas på kyrkogården.

faþurs (stark genitiv på -s), suner (u-stamsgenitiv på -er), andæs hælagha (svag maskulin genitiv på -a med efterställt bestämt adjektiv). j kyrkiu gard: riktningsackusativ efter i.

Källor
  1. 1Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. s. 1, Kirkiu Bolkær §1
  2. 2Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 56 och 101–103
  3. 3Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). § 400–405

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk