Flyttar en man sina hus från tomten och uppodlar tomten, då heter det åker och icke tomt. Han skall avbörda sig stängselskyldigheten för det gärde som stod mellan tomterna i laga gillt och icke ogillt skick.

hakær ok eig toft: när bebyggelsen viker för odling ändras tomtens rättsliga status till åkermark, varvid stängselskyldigheten mot grannarna omfördelas.

Löper väg mellan tomter, skall den vara sju alnar bred. Har man vägrätt över annans tomt, skall ägaren anvisa honom den väg han vill, dock icke genom sänka eller dy eller uppför berg. Halva vägbredden skall vardera grannen upplåta mellan tomterna.

siu alnnæ breþær: lagstadgad bredd för byavägar (ca 4 meter). Halvæn vægh: grannars ömsesidiga skyldighet att bidra med mark till samfälld väg.

§ 1. Likväg skall läggas till kyrkan; icke må lik föras över annans tomt utan lov, såvida han icke vill plikta tre gånger sexton örtugar. § 2. Gräsväg skall ligga till byn; den skall böta tre gånger sexton örtugar som plöjer upp den.

Ligwægh: hävdvunnen kyrkväg för begravningståg. olouandis: olovlig överträdelse av annans tomtfrid vid likfärd var strängt bötfälld.

Far en man ut på sin åker eller sin äng för att bygga och bo, då skall han själv hägna in sig. Står en mans gärdesgård för honom, skall han kalla honom med sjunätting och tolvmannaed och låta vittna om att gärdet står för hans toft så att han icke kan nå utvägar; river han icke upp gärdet före sjunättingsdagen, böte han tre gånger sexton örtugar, och den andre rive upp gärdet efter tingsdom och låte döma sig rätt att behålla gärdet så länge hans tomt står där. § 1. Flyttar han från sin bebyggelse, skall han avbörda sig gärdet såsom förr och låta döma sig ha lämnat ett gillt gärde och icke ogillt. § 2. Bygger man hus inne i ett åkergärde där andra grannar äga jord runt omkring, då må han icke bo där enligt lag; de skola hålla sjunätting mot honom och vittna om att han bor i åkergärdet och vållar tramp och skada (klöstroþ) över åker och äng; därför må han icke bo där enligt lag. Då skall man hänskjuta till tinget, fastställa endag, vittna med två tolfter och på sägnartinget döma honom bort från gärdet: riva ned huset men icke bränna det.

Husær i akærgærþi: förbud mot enskilt bebyggande inom byns gemensamma åkermark som hindrade grannarnas odling och orsakade tramp (klöstroþ). brytæ af ok eig brænnæ: laglig rätt att riva olovligt uppfört hus utan skadegörelse genom brand.

§ 3. Skifta bröder sin jord och bygger den ene ut på åker eller äng vid gräsvallen, och teg ligger vid teg, då äger han samma vittnesbörd som den som bor kvar i byn. § 4. Bygger han ut på utmarken och sätter gärdesgård kring sig själv i tre vintrar eller längre än tre vintrar, har han rätt till oxbörda ur skogen, till virke och gärdsle; ingen äger vittnesbörd innanför hans gärde och han äger intet utanför gärdet mot allmänningen; det kallas 'holmsköp', han må icke binda det i säck (kräva utvidgad rätt). Vilja grannarna göra intaga framför honom, skola de lägga en fägata åt honom till allmänningen, sju famnar bred; de skola hägna gärdesgårdarna som äga jorden ut mot allmänningen.

holmsköp: enskild nyodling/torp på utmarken med hävd efter tre vintrar men begränsad rätt till skogsfång (oxæ byrþi). gatu til almænnigs: fägata, samfälld fädrevsväg mellan åkergärdena till utmarken (sju famnar bred).

Ingen må göra intaga på samfälld mark såvida icke alla vilja det som äga en åttondedels lott av en åttung. Så snart intagan är gjord, skall den som vill råda över odelsskiftet utlysa sjunätting framför ens gård och det gälle mot alla dem som äga jord i byn; då skall man hänskjuta till tinget och låta döma dem en endag; tingsmännens vittnesbörd skall frambäras på endagen och sväras att 'så föll domen på tinget att man i dag skulle stå här och revmäta (repæ) jorden efter åttungar'. När jorden är revmätt i åttungar, skall man lysa ting och lotta på sägnartinget om man ej vill förr; sedan låte man döma åt varje åttung såsom lotten föll med tingsvittnen; så skola alla skifta sinsemellan, både gärden och jord, om de icke vilja annorlunda.

intaku: odling på byns samfällda mark. oþolskipti: skifte av ätte- och odalsjord. repæ iorþ: uppmätning med revlina (rep) vid tegskifte och solskifte. Textkritisk notis: Källan har '?aghar in ær takit' på s. 17 rad 27; frågetecknet återgivet som [Þ] enligt transkriptionsreglerna.

Påstår en man sig äga mark på utmarken där ingen gärdesgård står om, och svara grannarna nej och påstå sig alla äga den, då äga de vittnesbörd som vilja tillkänna den åt dem alla; de värje saken med två tolfter och två vittnen och bedja så Gud och sina vittnen vara sig huld: 'Att denna jord som det tvistas om är alla grannars allmänning och icke din enskilda äga.'

almænnigær: samfälld utmark gentemot enskild tillägnelse (enæng). Tvist avgörs med två tolfter till förmån för byamännens allmänning.

§ 1. Skiljer det mellan torp och by om allmänning, då äger byn vittnesbörd och icke torpet. En halv tolft jordägare skall finnas i byn om den skall kunna hävda sig såsom fullby; två jordägande män i vardera tolften skola bära vittnesbörd. Är det en högby (gravhögsby) som varit bebyggd från heden tid, då skola två jordägare som icke buro vittnesbörd gå fram i spetsen för vardera tolften och bedja så Gud och sina vittnen vara sig huld: 'Att denna by har varit fullby både i hedendomen och i kristendomen, och därför äger den samma vittnesbörd som din by enligt lag.' Äger en enda man en hel by där kyrka finnes och hälften av bönderna, må han hävda den som fullby.

fullbyr: fullvärdig by med fulla tings- och allmänningsrättigheter, till skillnad från utflyttade ensamgårdar eller torp. höghæ byr ok af heþnu bygdær: fornby med gravhögar från hednisk tid, vars ålder gav obestridlig hävd.

Tvista män om markskäl mellan byar, då skola de besiktiga rågången sinsemellan och vardera byn gå till det gränsmärke som den åberopar; ingendera må åberopa mark innanför gärde där det stått i tre vintrar eller längre; där äger byn vittnesbörd för sin hävd. De skola gå samman och låta frambära vittnesbörd på det ställe som vardera åberopar; kommer den ene med vittnen senare, äger han vittnesbörd; hava båda lika många vittnen, då skall häradssyn tillsättas från tinget; enas synemännen, dömes efter vad synen vittnar; enas de icke, tillsättes landssyn som avgör saken. § 1. Skiljer det mellan landskap och härad, äger landskapet vittnesbörd och de härader som icke söka fång; det skall värjas med två tolfter nämndemän. § 2. Skiljer det mellan härad och by, då äger häradet vittnesbörd.

marker skial: gräns mellan byar på skog och utmark. hæræþ a syn ok lanz a syn: lokal häradssyn respektive överordnad landssyn (lagmannens syn) vid olösliga gränstvister. Textkritisk notis: Källan har '?erra' på s. 17 rad 42; frågetecknet återgivet som [Þ] enligt transkriptionsreglerna.

Vill en by göra intaga på sin mark gentemot grannbyns mark, skola de hägna gärdesgård som vilja taga in, och sedan kräva att grannbyn övertager halva gärdet i gillt och icke ogillt skick. § 1. Vill man uppodla träde, skall den hägna som vill taga upp, och sedan kräva att motparten övertager sitt hägnadsansvar. Lägger man ensam en åker i träde, hägne han själv runt om. § 2. Vill man hägna sin sädeslott, skall man sätta gärde mellan säd och fäbete; eljest må man icke göra intaga såvida man icke vill böta tre gånger sexton örtugar; och heter den byn 'grässpärre' som så gör (stänger ute andras betesrätt).

træþi: trädesjord i tvåsädessystemet. græsspæri: olaga utestängande av samfällt bete genom olovlig inhägnad.

§ 3. Rinner vatten mellan två marker, hägne vardera intill sitt odal och mötas i midten av vattenfåran.

i miþri uatnras: den urgamla principen om vattenmitt (kungsådra och mittgräns i vattendrag) mellan angränsande fastigheter.

Äger en man enskilt skifte i en annan by, då äga byamännen som bo i byn vittnesbörd om hur stor den lotten skall vara; den jorden kallas 'vittneslös jord' om den icke är försedd med rågång och gränsstenar; dock må man icke fördenskull frånkänna honom all jorden enligt lag.

enkæ skipt: enskild teg eller äga belägen inom en annans bys skifteslag. rend ok stend: försedd med gränsrenar (diken) och råstenar.

Vill man flytta tjäldrastenar och påstår att de ligga orätt, då skall man utlysa sjunätting, hänskjuta till tinget och fastställa endag; den som tvistar mot honom må värja med två tolfter att denna tjäldra ligger rätt och icke orätt. § 1. Var och en som river upp rågångsren och gränssten, han kallas bland andra män 'ormyrja' (ormyliæ); han är skyldig böter om tre gånger sexton örtugar.

ormyliæ: fsv. ormyli / ormyrja, ett oerhört skymford för den som i smyg rubbar gränsstenar eller plöjer bort rågångsrenar, belagt med dryga böter.

Slår en man en annans äng och kommer ägaren till, skall denne taga en vidjekvist, binda bast om och sticka ned i marken; det är laga förbudsmärke; slåttermannen må icke föra bort höet utan att böta tre gånger sexton örtugar; där skall höet läggas i lada på ängen till dess de äro förlikta.

laghæ forbud: formellt förbudsmärke i marken med vidjekvist och bast som belägger det skördade höet med kvarstad tills äganderättstvisten är löst.