Lingsbergsstenen, Vallentuna socken, Uppland
Lingsbergsstenen (U 240) står vid Lingsbergs gård i Vallentuna socken i Uppland. Den är en av de vackraste och bäst bevarade runstenarna i mellersta Uppland, ristad med den 16-typiga yngre runraden i en elegant ormslinga. Inskriften hedrar fadern Halvdan och brodern Fader och belyser den sena runsvenskans (tidiga fornsvenskans) grammatiska system: full kasus- och numeruskongruens, rik nominalböjning och fasta minnesformler.
- Signum
- U 240
- Ristningstyp
- Runsten (granit)
- Stil
- Pr3 (Urnesstil)
- Datering
- Omkr. 1020–1050
- Ristare
- Tillskriven Åsmund Kåresson
Dan och Huskarl och Sven läto resa denna sten efter Halvdan, sin fader,
tanr * auk * huskar- * auk * suin: tre samordnade maskulina personnamn i nominativ singularis. litu: preteritum pluralis av starka verbet láta, med full numeruskongruens med det tredelade subjektet. stin * þina: ackusativ singularis maskulinum. iftiR: preposition styrande ackusativformerna halftan och faþur sin (r-stam).
och efter Fader, sin broder.
foþur: personnamnet Fôður i ackusativ singularis (här använt som egennamn). bruþur sin: ackusativ singularis av r-stammen bróðir med possessivt pronomen.
Gud hjälpe deras ande och Guds moder.
kuþ: nominativ singularis (subjekt). hialbi: presens konjunktiv (optativ böneformel). ant: ackusativ singularis av feminin i-stam (ǫnd 'själ/ande'). kus muþiR: samordnat subjekt i nominativ singularis.
De ristade dessa runor efter goda män.
Normaliserad fornsvensk form: runaR þæiRaR står i ackusativ pluralis femininum (ō-stam). æftiR goða mæn: ackusativ pluralis med adjektivattribut.
Fader och broder ägde sitt hem i Lingsberg.
Släktskapsorden faðir ok bróðir i nominativ singularis; áttu är preteritum pluralis av preteritopresentiska verbet eiga.
Stenen står på berget till minne genom tiderna.
stændr: presens 3 pers. singularis med i-omljud (standa > stændr). at minnum: dativ pluralis efter at i betydelsen 'till åminnelse'.