Äldre Västgötalagen, hemgång, ölstuga, okänd baneman och vådadöd (Cod. Holm. B 59)
Andra delen av dråpsbalken i Äldre Västgötalagen behandlar dråp av sinnessjuka män, nödvärnsdråp vid hemgång och överfall av lösvitingar, på bar gärning gripet äktenskapsbrott, vapenansvar och dråp i ölstuga, byamännens och häradets kollektiva ansvar vid dråp på allmänning samt strikt ägaransvar för vådadöd vållad av kvarnhjul, brunnar, jaktspjut och husdjur.
- Handskrift
- Cod. Holm. B 59
- Datering
- Omkr. 1280
- Genre
- Landskapslag
- Dialekt
- Äldre västgötska
- Utgåva
- Schlyter, SSGL I / Delsing
Dräper en galen man en man och löper ur banden, böte hans ätt för honom med nio marker.
galin man: sinnessjuk person. Ättens tillsynsansvar vid försummad bindning regleras med nedsatt bot (nio marker).
Tager man en tjuv samman med stöldgodset, och har han stulit till ett värde av två örar eller tre örar eller mera, binde man hans händer på ryggen och före honom så till tings; låte två män bära vittnesmål mot honom att han är skyldig till den stölden, och styrke det därefter med en tolftared. Låte sedan döma honom ogill till yxa och till galge, till torva och till tjära, ogill för arvingar och målsägande.
alt sæman þiuf oc þiuft: tagen på bar gärning med godset. til vgs ok til hangæ, til torf ok til tyæru: arkaisk allittererande fyrfaldig dödsstraffsformel.
Varder en man bestulen på sin boskap, sätter efter och möter tjuven, och kan icke återfå sitt förrän han dräper honom, då skall han giva den döde sak och låta döma honom ogill på tinget.
Rättmätigt dråp vid förföljande av boskapstjuv som bjuder motstånd.
Far en man hem till en man och vållar honom hemsökelse, och dräper husbonden honom i nödvärn på sin hörnstock, give han den döde sak och låte döma honom ogill på tinget.
hemsokn: grovt hemfridsbrott. hyrnustokkæ: husets grundknut/tröskel. Oinskränkt nödvärnsrätt i eget bo.
Gör sig en man till lösviting, ligger i skogarna och rånar, och dräper en man honom till sitt fredande, give han den döde sak och låte döma honom ogill på tinget.
lösvittingær: fredlös stråtrövare som vistas i skogen.
Dräper en man en man i sängen hos sin hustru eller annorstädes lagligen gripen med vittnen, tage han bolstrar och lakan, före till tings och låte se blod och band; give han den döde sak och vittne med två tylfter, nämndemans vittne och häradshövdingens, och lägge sedan honom ogill på tinget.
Dråp på bar gärning vid lägersmål med annans hustru. Beviskrav på förevisande av sängkläder inför tinget.
Håller en man i sitt vapen och en man springer därpå och får bane därav, böte han nio marker. § 1. Fäller en man ett träd över en man så att han får bane därav, böte han nio marker. § 2. Skjuter en man upp mot taket och pilen kommer ned i huvudet på en man som får bane därav, böte han nio marker.
Vållande och olycksdråp med vapen och fällande föremål; fast bot om nio marker.
Dräper en man en man i en ölstuga, skola gästerna antingen utlämna banemannen eller böta nio marker. § 1. Där äro tre gästabud vid vilka boten är lika stor, vare sig för träls son eller fri thégn: ett är bröllop, det andra fästningsöl, det tredje är gravöl (arvöl).
[Þ]ær æru: källans '?' återgivet som [Þ]. De tre gästabudens allmänna och klassöverskridande frid.
Varder en man dräpt utanför bygränsen, då skola grannarna böta nio marker eller skaffa fram banemannen; då skall banemannen föras till tings och givas lejd till tings och därifrån; han skall gå vid dråpsanklagelsen och äger sedan ingen fred, dag eller natt, utan skall till skogs.
Byamännens kollektiva ansvar för dråp begånget på byns territorium.
§ 1. Varder en man dräpt på tre byars allmänning och påstår var och en att dråpet icke skedde på dess mark, då skola de värja sig med två tylfter. Fälls en by vid eden, då skall den böta; fällas alla, då skola de alla gemensamt böta nio marker eller skaffa fram banemannen; sedan skola de skifta marken emellan sig. § 2. Varder ett lik buret in på en bys mark och man kan se blod och spår dit där dråpet skedde, då skall den böta på vars mark dråpet begicks.
Gränsdragningstvister och brottsplatsundersökning med ledning av blodspår.
§ 3. Varder en man dräpt på alla götars allmänning och vet man ingen baneman därtill, give man sak mot den by som ligger närmast; vill den byn icke kännas vid dråpet, give man sak mot nästa by, som skall värja sig med två tylfter; så skall ock den tredje värja sig. Då de alla hava värjt sig, då skall det härad böta som ligger närmast och dit tingsrätten söker fäste; det skall böta nio marker eller skaffa fram banemannen.
aldra götæ marku: landskapets gemensamma allmänning. Successiv prövning från by till härad.
Faller en man under kvarnhjul och får bane därav, böte den tre marker som äger kvarnen. § 1. Faller en man i en brunn eller ett dike eller från ett fiskeverk och får bane därav, böte tre marker den som äger anläggningen.
Strikt ägaransvar vid farliga inrättningar; fast olycksbot om tre marker.
§ 2. Går en man på ett björnspjut eller älgspjut (gillrat jaktspjut) och får bane därav, böte för det tre marker den som äger det. § 3. Reser en man upp ett träd och fäller ned det, och får en man bane därav, böte för det tre marker den som reste upp det.
Ansvar för gillrade jaktvapen och skogsavverkning.
§ 4. Stångar en tjur, hugger en galt eller biter en hund så att någon får bane därav, böte för det tre marker den som äger djuret.
Stangær þiur huggær runi bitær hundær: allittererande och rytmisk lagformel för husdjursvållande.