Varder en man dräpt och tagen av daga, då skall man lysa dråpet på tinget och kungöra arvingens frånfälle, och likaså på det andra tinget; men på det tredje skall man fullfölja talan, eljest är hans sak förspilld. Då skall banemannen fara till tings och stå utanför tinget medan man förhandlar på tinget för att begära frijd.

af daghum takin: fast rättsformel för dödande. lysæ a þingi: formell kungörelse vid tre ting. væghændi: dråparen/banemannen. griþær: tingsfred (lejd).

Tingsmännen skola lova honom tingsgång; han skall gå vid dråpsanklagelsen. § 1. Då skall arvingen nämna baneman; det är i hans makt att giva banord åt vem han vill, om dråparna äro flera.

[Þ]ings mæn: källans frågetecken '?' transkriberat till [Þ]. banorð: officiell dråpsanklagelse. Målsäganden har exklusiv valrätt att utse vem som skall åtalas som huvuddråpare.

Den skall nämna baneman tillsammans med barnet som är närmast skyld på fädernet. Har en kvinna barn i knä, då skall hon nämna baneman; då skall man nämna medhjälpare (hållsbjälpar) och närvaromän; de skola vara fem, och en rådsbane.

barn .i. knæ: omyndigt barn i moders vård. haldsbenð: medhjälpare som höll offret under dråpet. atuistær mæn: närvarande på platsen med uppsåt. raþsbani: anstiftare/rådgivare.

§ 2. Då skall man hem till honom fastställa den endag som alla män enas om på tinget; då skall man på ändan bära tingshamnsvittne.

ændaghæ: fastställd rättegångsdag för edgång och dom. þingshamna vittni: intyg av sex tingsmän att talan är lagligen anhängiggjord.

"Jag var då på tinget och vi sex män. Så föll dom i ditt mål, att du skulle stå här i dag och fästa banord på honom med två tylfter. Så vare mig Gud huld och mina vittnen, att så föll dom i ditt mål som jag nu vittnar om."

Autentisk fornsvensk vittnesformel för sexmannanämnd på tinget.

Då skall arvingen svärja: "Så vare mig Gud huld och mina vittnen, att du bar udd och egg mot honom och du är hans sanna baneman, och så gav jag ditt namn på tinget." Då skall arvingen gå inför den andra tylften och svärja på samma sätt. Tolv män skola stå i tylften, och ett överedsvittne skall vara efter varje tylft; två överedsmän skola efter varje tylfted anropa Gud att vara sig huld eller vred.

od ok æg: allittererande formel för vapenvåld. munhaf: överedsmän som bekräftar tylftens sanningshalt.

§ 3. Då skall arvingen fara till sägnartinget, låta döma sig rätt från tinget och bevisa med omgångsmän, bedja så Gud vare sig och sina vittnen huld att han fullgjorde allt det på endagen för hans fred som lagen föreskriver. Då skall han gå in på tinget igen och låta döma honom fredlös för arvingar och målsägande och ogill; då skall banemannen fly fredlös: äta frukost hemma på sägnartingsdagen och kvällsmat i skogen.

Sidövergång från s. 3 till s. 4. [Þ]a: källans '?' transkriberat till [Þ]. ætæ hema a daghurþi... ok i skoghæ at natværþi: klassisk poetisk formel för den landsflyktiges fredlöshet.

Tolv marker ligge under häradshövdingen om han sitter kvar och häradshövdingen icke griper honom, och fyrtio marker till häradet, och tre marker böte den som äter med honom eller dricker eller har samkväm med honom; tre nätter må han dock äta kvällsmat saklöst om han låter bjuda böter.

Böter för häradshövding och menigheten om de underlåter att fördriva eller bistår en fredlös baneman.

§ 4. Vilja de taga emot böter, då skall man böta nio marker i arvebot och tolv marker i ättebot. Sex marker skall arvingen (dråparen) böta och sex marker skall ätten böta: tre på fädernet och tre på mödernet; då skall den närmaste fränden böta tolv örar, den därnäst sex örar, den därnäst tre örar och den därnäst fyra och en halv örtug. § 5. Så skola alla böta och så skola alla taga emot, hälften mindre för varje led till sjätte man. Bot skall skiftas till sjätte man; äro alla lika nära skylda, då skall kull taga lika som kull. Sex marker skall arvingen taga av ätteboten, och sex marker skall ätten taga: tre på fädernet och tre på mödernet.

arvæböt: bot till målsäganden. ættærbot: bot som fördelas proportionellt över släkterna upp till sjätte man.

Skall man böta för en ättleidd man (frigiven träl som upptagits i ätten) som någon dräpt, då skall man böta för honom med nio marker i arvebot och sex marker i ättebot, såsom för en ättefödd man förutan halva ätteboten; ty hans ätt är till hälften trälar och friborerska.

ætlæddan man: frigiven träl upptagen i fri ätt genom ättledning. Halverad ättebot (6 marker istället för 12) motiveras med hans trälbörd.

Vill man söka sak mot hällbane (stenkastare) eller närvaromän, då skall man hänskjuta till tinget och föra talan på tinget och låta fastställa endag åt dem. Då skall man låta bära tingsmannavittne på endagen, och så på varje endag: först låta bära tingsmannavittne, och sedan skall arvingen svärja: "Så vare mig Gud huld och mina vittnen, att du höll honom under udd och egg och så gav jag ditt namn på tinget."

hall bana: stenkastare som vållat döden. Rättegångsförfarande och edgång vid stenkastningsdråp.

§ 1. Mot närvaroman skall man hänskjuta till tinget och så svärja mot honom: "Be så Gud vare sig och sina vittnen huld, att du var på valplatsen med ond vilja och så gav jag ditt namn på tinget." § 2. Mot rådsbane skall man hänskjuta till tinget om den sak som du påstår honom vara skyldig till, att han rådde till dödande råd; han skall värja sig för det på endagen med en tylft på fädernet och en halv tylft på mödernet. Fälls han vid båda, då skall han böta fyra och en halv mark; fälls han vid tylften böte han tre marker; fälls han vid halva tylften böte han tolv örar.

vrassviliæ: ond/fientlig avsikt vid närvaro på valplatsen. hælræþum: anstiftande dödsråd. haluæ fæmtu mark: fyra och en halv mark.

§ 3. Nu skall hållsbane böta fyra och en halv mark; där äger konungen inga böter, varken av rådsbanar eller hållsbjälpar. För närvaro äger målsäganden fem örar och en örtug, likaså konungen och likaså häradet. § 4. Med tingsdom skall helgbot tagas och icke genom godtycklig uppgörelse.

Botbelopp för medgärningsmän. Konungen saknar bötesrätt mot medhjälpare utan erhåller endast andel vid närvaro.

Dräper en träl en ättefödd (fri) man, må trälen icke heta hans baneman; bonden (trälens herre) skall böta arvebot och ättebot, och icke fly fredlös såvida han icke vägrar att böta.

Trälen saknar rättslig personlighet. Husbonden bär fullt skadeståndsansvar.

Dräper en man en svensk man (svea/upplänning) eller en smålänning, en man inom kungariket som icke är västgöte, böte han för det åtta örtugar och tretton marker, och ingen ättebot. § 1. Nio marker äger konungen vid mandråp, och likaså alla män.

Den berömda rättsregeln som visar Västergötlands särställning i riket: svear och smålänningar betraktas som utbölingar vars ätter icke tillerkänns ättebot.

§ 2. Dräper en kvinna en man, då skall man föra talan mot den man som är henne närmast skyld; han skall svara för böterna eller fly fredlös. § 3. Dräper en man en dansk man eller en norrman, böte han nio marker. § 4. Dräper en man en utländsk man, må han icke fly fredlös ur sitt land och in i dennes hemland.

Kvinnans målsman bär bötesansvaret. Dansk och norsk mansbot är 9 marker.

§ 5. Dräper en man en utländsk präst, böte han så mycket för honom som för en infödd (härländsk) man; prästen skall vara i bondelag. § 6. Varder en tysk (suderman) dräpt eller en engelsk man, då skall man böta för honom fyra marker till den som söker saken, och två marker till konungen; var och en bonde gav här den andre hans rätt. § 7. Dräper en man en annans träl, böte han för det tre marker, såvida han icke bevisar honom vara värd fyra marker; då skall han så böta; ingen äger sak därvid utom målsäganden.

suþærman: tysk. ænskær: engelsman. Träls värdering fastställd till 3–4 marker.

Dräper en man en man och varder han sedan dräpt på hans fötter (på färsk gärning vid liket), då ligge han ogill på sina gärningar; ingen böte för honom, varken till konungen eller till häradet.

a fotum hanum: på färsk gärning över liket. liggi a værkum sinum: omedelbart rättmätigt dråp i nödvärn som medför fullständig ansvarsfrihet.