Texter — Magnus Erikssons landslag
Magnus Erikssons landslag

Konungabalken (omkr. 1350), Valet vid Mora sten och konungens ed


Magnus Erikssons landslag (omkr. 1350) är det medeltida Sveriges första riksomfattande lagbok. Konungabalken slår fast att Sveriges kungarike är ett valrike och föreskriver den ceremoniella valprocessen vid Mora sten på gränsen mellan Uppland och Södermanland. Texten visar språket vid 1300-talets mitt, där rikets samlade lagmän och allmoge ger rätten åt den nyvalde konungen under utväxlande av bindande eder.

Datering
Omkr. 1350
Utfärdare
Kung Magnus Eriksson
Genre
Rikslagbok
Dialekt
Yngre klassisk fornsvenska
Texttyp
Statsrätt
Klicka på ett fornsvenskt ord i utdraget för att slå upp det i Söderwalls ordbok.
Utdrag (klickbara ord)Översättning och tolkning
Sektion 01Konungabalken §1–4 (Valet vid Mora sten)
1 2 3 4 5

Sveriges rike är av hedningar och kristna sammansatt och är icke ett arvsrike utan ett valrike.

Swerikis: genitiv singularis med genitivsuffix -s. egh ærfdharike vtan valrike: predikativa nominativformer av neutrala sammansättningar med -rike.

Nu skall man välja konung på Mora ting inför alla landsmän.

konung: ackusativobjekt framställt före infinitiven vælia. a Mora þingi: prepositionell dativfras. firi allom landamannom: dativ pluralis efter firi.

Först skall lagmannen i Uppland nämna konungen vid namn.

laghman: maskulin nominativ singularis (subjekt). konung: ackusativ singularis (objekt). til namns: genitivfras efter til med adverbial betydelse.

Sedan skola de andra lagmännen samtycka tillsammans med all sin allmoge.

the aþrir laghmæn: nominativ pluralis med bestämd artikel och numeruskongruens i predikatet skulu samtykkia. medh allom thera almogha: dativ efter medh.

Så skall konungen mottaga riket med den rätt som Sveriges lagar utvisa.

konung: här i nominativ med bortfallet slut-r (tidigt tecken på yngre fornsvensk förenkling). Swerigis lagh vtuisa: pluralis i subjekt och verb.

Sektion 02Konungabalken §5–8 (Konungens ed)
1 2 3 4 5

Då skall konungen svära alla landsmän att han skall styrka den heliga kyrkans rätt,

swæria: infinitiv av starkt verb (klass VI). allom landamannom: indirekt dativobjekt. helgho kirkio ræt: genitivattribut i svag form före ackusativobjektet ræt.

och upprätthålla landets rätt och lag för var man, fattig och rik,

landzsens: dubbelt bestämd genitivform (land-s-ens). fattighan oc rikan: starka ackusativformer av adjektiv kongruerande med hwarn man.

och inga olagar lägga över landet utom med allmogens vilja och bifall.

ængin ologh: ackusativ pluralis neutrum. almoghans wilia: genitiv singularis följt av ackusativobjekt efter medh.

Han skall värja riket för utländska härar och utländska konungar.

firi vtlenzskom hærom: dativ pluralis efter firi med separativ betydelse ('mot, för').

Gör han så, hjälpe honom Gud och de heliga reliker som han håller sin hand på.

thydhe: optativ konjunktiv i presens ('hjälpe, vare nådig'). helgha domar: nominativ pluralis av helgedomar/reliker med attribut.

Källor
  1. 1Ingemar Lindqvist, Kasussammanfallets inledande skede i det fornsvenska lagspråket (Stockholms universitet, 2024). s. 9 och 14–17
  2. 2Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 120–125
  3. 3Elias Wessén, Om det tyska inflytandet på svenskt språk under medeltiden, 3 uppl. (Stockholm, 1970). s. 12–15

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk