1. Alla utgärden och grindar (led) skola vara för och gilda vid Kristi himmelsfärdsdag (helga torsdag). Ligger ett led ogillt, då är det en sak om sex örar; en öre för varje öppning (gap) i utgärden; åtta örtugar för bolstergärde.

hælgha þorsdagh: Kristi himmelsfärdsdag var den lagstadgade fristen då samtliga byns inhägnader kring inägor och slåtteräng måste vara synade och iståndsatta. liþ: grind/fäled. bolgar: bolstergärde (huvudgärdesgård kring inägorna). enkæ gap: enstaka stängselöppning.

2. Vältrar sig häst eller rotar svin i uppkommen åker: böte med samma slags korn som där är sått, en skäppa för var tredje vältrande eller var tredje bökning.

akri vprunnum: åker där sädden grott och skjutit strå. skæppv: skäppa (fornsvenskt spannmålsmått). Ersättning in natura med samma kornslag för tramp- och bökskador.

3. Sitter en grässäte (inhyseshjon utan jord) i en mans by och äger varken i gärden eller led, varken äng eller åker: då har han icke enligt lag rätt att ha något kreatur utom gärdesgården, såvida han ej vill plikta tre sextonörtugar (sex marker).

græssæti: grässäte, jordlös person eller inhysing som bebor stuga på annans tomt utan odelsandel i byns mark. Betesrätten på byns utmark tillkommer uteslutande hemmansägare; olovlig betning straffas med 3 sextonörtugar (6 marker).

4. Inget tjuderfä har rätt att gå i gärdet utan lov, såvida han ej vill plikta mot alla grannarna med åtta örtugar.

Förbud mot att släppa tjudrat fä i byns inhägnad utan samfällt grannelov; boten är 8 örtugar.

§ 1. Prästen har enligt lag rätt att ha en häst i gärdet, emedan han skall rida i socknen om det hastigt kommer bud från en bonde för att ge sista smörjelsen eller bereda till döden (husla eller olja).

huslæ: ge sakramentet / sista nattvarden (viaticum). oliæ: ge sista smörjelsen (unctio extrema). Prästens pastorala plikt vid dödsbud ger honom laglig dispens att hålla beteshäst redo inom byns hägn.

5. Köper en man fä från Falbygden och driver hem utan lov från grannarna: då skall det huggas ned där det står.

falby: Falbygden. niþær guggæ: huggas ned / avlivas direkt på stället. Ett av Nordens tidigaste veterinärmedicinska smittskyddsstadganden för att hindra spridning av boskapspest och mjältbrand genom okontrollerad djurflytt.

6. Foderfä och legofä, tackfä (mottaget fä) och namfä (pantfä): för dessa skall man svara mot all vårdslöshet (vangömslu). Fåll och klave, berg och bro, vatten och gyttja (dy), varg och tjuv: alla dessa äro vårdslöshet; för dem skall man ersätta med tylfted.

Klassisk uppräkning av förmögenhetsrättsliga skadefall som tillskrivs herdens eller fodervärdens culpa/vårdslöshet (wangömslæ). Vargangrepp och drunkningsolyckor presumeras bero på bristande tillsyn.

§ 1. För övermakt (ofævli) skall man icke svara; dessa äro övermakt: blixtnedslag (asikkiæ), eldsvåda, rån, björn, stingsjuka och svält/farsot (starui).

ofævli: force majeure / oundviklig övermakt som befriar från skadeståndsansvar. asikkiæ: blixtnedslag (egentligen 'as-syn/asablot', gudsdom). björn (som ansågs oövervinnelig för herden), rån och dödliga epidemier.

7. Finner en man ett koppofynd (vildbisvärm i ihåligt träd) på en annans äng och enas de därom, då äger den hälften som fann stocken och den hälften som äger marken. Skiljer dem åt, då har ängsägaren vittnesföreträde att svärja med tylfted och två mäns vittne att 'denna stock som du klandrar märkte jag förr; därför äger jag och du icke'.

koppo fund: fynd av vilda bin och honung i ihåligt träd (kopp). Hälftendelning mellan upphittare och markägare om sämja råder; eljest vittnesföreträde för markägaren.

§ 1. Den äger hare som fångar (händer); den äger räv som river; den äger varg som övervinner; den äger björn som biter (sårar först); den äger älg som fäller; den äger utter som tager ur å.

Den odödliga fornsvenska allittererande jakträttsformeln som fastställer tillägnelsekriterierna för vilt. Textkritisk notis: Källan har '?æn a hæræ' på s. 23 rad 20; frågetecknet diplomatariskt återgivet som [Þ] i enlighet med transkriptionsreglerna.

§ 2. Finner den ett koppofynd som äger laga lott i skogen, have han hela koppofyndet; dock må han icke hugga ned ek utan grannars lov. Finner en man hökar i sin skog eller på allmänning och binder varplar (fotremmar) om fötterna: då må ingen annan taga bort dem, såvida han ej vill plikta tre sextonörtugar.

værpplæ: varplar, läderremmar om fötterna på unga jaktfalkar i boet som tecken på inmutning för falkjakt. Stöld av märkt falkunge bötar 3 sextonörtugar (6 marker).

8. Flår (barkar) en man en ollonbärande ek i en mans skog, det är en sak om sex örar om han icke förnekar det. Flår en man tre eller fler än tre, det är en sak om tre sextonörtugar. Flår han undervid till ett lass virke, det är en sak om sex örar; flår han tre lass eller fler än tre, böte han tre sextonörtugar. Säger en man nej därtill, då skall man sätta sjunattastämma för honom; värje sig med tolv män.

flar: flår, avbarkar ek för garvämnen (vilket dödade trädet och förstörde ollonbetet). Boten graderas från 6 örar till 3 sextonörtugar (6 marker) med tolvmannaned vid förnekande.

9. Bränner en man en mans hö ute på äng, det är rättslöshet (våldsdåd). Då skall man söka med sjunattastämma; den andre skall värja sig med tylfted och två mäns vittne: att 'jag icke brände ditt hö och icke är jag sann till den sak som du tillmäler mig'.

Mordbrand på höstackar ute på slåtteräng betraktas som grovt våldsdåd (rætlösæ) som fordrar tylfted och två vittnen.

§ 1. Likaså är om alla andra sådana mål, om man bränner kvarn eller fiskegård, risgärde, bro eller en mans virke hugget i skog: det är allt rättslöshet; allt detta skall gäldas åter med svuren ed att det icke var bättre (värderingsed), och därutöver tre sextonörtugar.

Uppsåtlig brand på vattenverk, gärden, broar eller virke medför skadeersättning fastställd med ed samt 3 sextonörtugar (6 marker) i bot.

10. Taga vilda djur fä från en herde och får han icke lämningar (avläster/kadaverdelar) åter: böte han med så mycket i lön som han skulle ha för det fäet; får han lämningar åter, vare han saklös.

aflæstir: avläster (rester, skinn, öron eller ben av det rivna djuret som bevisar att det fallit offer för rovdjur). Får herden inte fram avläster dras skadan från hans lön.

§ 1. Ligger fä dött i dy (kärr): då skall herden sticka sin stav bredvid, lägga sin hatt under huvudet eller kappa eller bryta ris därunder; dessa skola bära vittne om att det icke skedde genom hans vårdslöshet.

staf sin hos stingæ... hat sin vndir hovoþ læggiæ: arkaisk bevisprocedur i skog och mark. Herden lämnar sina personliga plagg och stav vid det omkomna djuret för att säkra platsen och bevisa att han inte övergett hjorden genom vangömsla.

11. Laga flyttningsdagar (stämnodagar) äro två: påsk och mickelsmäss (29 september).

Paskær ok mikyalsmæssæ: de två lagstadgade till- och frånträdesdagarna för tjänstehjon och jordbruksavtal i medeltida svensk rätt.

§ 1. Städjer en man en legodräng och har denne icke trätt i hans tjänst (vist): då är det dennes värjemål med tylfted och två mäns vittne att 'jag lejde mig icke hos dig och inget städjeavtal slöt jag med dig'. Tör han icke svärja det, gälde han så stor lön som avtalats åt honom. Har han trätt i hans tjänst och ätit kvällsmat och dagsmål, då gitter han icke avvärja med lag; gälde han så stor lön som avtalats och böte tre sextonörtugar därutöver. Håller en bonde en annans legoman som blivit lagligen klandrad, böte han tre sextonörtugar.

ætæt nætorþ ok daghor: fullbordat tjänsteavtal genom deltagande i hushållets måltider (nattvard och dagsmål). Avtalsbrott från legodrängens sida bestraffas med förverkad lön samt 3 sextonörtugar (6 marker) i bot. Likaledes bötar den bonde som olovligen härbärgerar annans legodräng.

§ 2. Våge bonden detsamma om han driver bort sin legoman ur sitt hushåll och sin tjänst. Göre vemhelst sig vred därmed.

Ömsesidigt avtalsansvar: husbonden svarar för samma påföljd om han utan laga skäl fördriver sin legoman under tjänsteåret.