Texter — U 489
U 489

Morby, Lagga socken, Uppland (Öpir)


Morbystenen (U 489) är rest av en kvinna, Gullaug, till minne av sin make Gudlaug och dottern Gillaug i samband med att hon lät bygga broar för deras själar. Ristningen är signerad av Öpir, den utan jämförelse mest produktive runmästaren i det sena 1000-talets Uppland. Texten är ett utomordentligt vittnesbörd om kvinnors rättsliga och ekonomiska handlingsutrymme i det tidigmedeltida Sverige och uppvisar tydlig feminin nominalböjning.

Signum
U 489
Ristare
Öpir (signerad: ybiR risti)
Datering
Omkr. 1070–1100
Genre
Runstensmonument över brobygge
Sockentillhörighet
Lagga socken, Uppland
Klicka på ett fornsvenskt ord i utdraget för att slå upp det i Söderwalls ordbok.
Utdrag (klickbara ord)Översättning och tolkning
Sektion 01U 489 (Gullaugs brobygge och minnesord)
+ + + + + + + + + 1 + + + 2 + 3

Gullaug lät göra dessa broar för Gudlaugs, sin mans, själ

kulauh: nominativ singularis femininum (subjekt). lit: preteritum 3 pers. singularis (singulariskongruens). bryiR þisaR: ackusativ pluralis av feminina rotstammen brú (med omljud och r-plural) samt demonstrativet þessar. furi: styr här genitiv: kuþlauhs (stark mask. gen. på -s), bonta (svag mask. gen. på -a) och salu (svag fem. gen. på -u).

och Gillaugs, sin dotters.

kilauhaR: stark feminin genitiv singularis på -aR (ō-stam). tutur sinaR: genitiv singularis av r-stammen dóttir med possessivt pronomen.

Öpir ristade.

ybiR: nominativ singularis maskulinum (a-stam). risti: preteritum 3 pers. singularis av svaga verbet rista (klass I).

Sektion 02Normaliserad fornsvensk läsning och analys
1 2 3

Brobygge var ett stort barmhärtighetsverk i forna tider och kristna.

Broagærð: feminin nominativ singularis; att bygga broar för de dödas själar var en kristen botgöringshandling i sen vikingatid.

Modern visade kärlek åt sin dotter och sin make.

dóttr sinni: dativ singularis av r-stammen med reflexivt possessiv; bónda sínum: dativ singularis av svaga maskulinet bóndi.

Dessa runor stå människorna till åsyn genom långa tider.

mannum: dativ pluralis med avseendebetydelse. til sýnar: genitiv singularis efter prepositionen til. um langan aldur: ackusativ med tidsutsträckning.

Källor
  1. 1Birger Mård, Substantivböjningen i medeltida svenska runinskrifter (Uppsala universitet, 2018). s. 16–22
  2. 2Felix Marklund, De feminina substantivens böjning i runsvenskan (Uppsala universitet, 2016). s. 18–25
  3. 3‘Liten vikingagrammatik’, appendix i Vikingarnas språk, s. 429–457; lokal verifierad transkription. s. 438–442

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk