Texter — Birgittas uppenbarelser
Birgittas uppenbarelser

Fornsvensk översättning från Vadstena (Cod. Holm. A 5a & Oxenstiernianus)


Den heliga Birgittas uppenbarelser (Revelationes) intar en särställning i svensk litteratur- och språkhistoria. Uppenbarelserna dikterades av Birgitta på fornsvenska, översattes till latin av hennes biktfäder och återöversattes till fornsvenska i Vadstena kloster under 1380-talet. Vadstenaspråket kom genom klostrets omfattande skriptorium och spridning att fungera som en senmedeltida rikssvensk skriftspråksnorm. Texten präglas av ett intensivt bildspråk, teologisk precision och en syntax i övergången mot yngre fornsvenska.

Författare
Den heliga Birgitta (1303–1373)
Handskrift
Vadstena kloster, Cod. Holm. A 5a / Cod. Oxenstiernianus
Datering
1380-talet
Genre
Mystik / Uppenbarelselitteratur
Språk
Yngre klassisk fornsvenska
Klicka på ett fornsvenskt ord i utdraget för att slå upp det i Söderwalls ordbok.
Utdrag (klickbara ord)Översättning och tolkning
Sektion 01Revelationes, Bok VII: Kristi födelsesyn
1 2 3 4

Jag såg en jungfru havande ett barn i sitt sköte, lysande såsom solen,

sa: starkt preteritum singularis av sia (klass V). ena iomfru: ackusativ singularis med obestämd artikel. hafwande et barn: presens particip med ackusativobjekt. i sino qwithe: dativ singularis neutrum efter i. lysande swa som solin: bestämd form solin i nominativ.

och detta barn föddes av henne utan sorg och utan allsköns plåga.

fæddis: passivt preteritum av fødha. af henne: dativ singularis av pronomenet efter af. vtan allo kyns pinilse: genitivattribut (allsköns) vid ackusativobjektet pinilse (svag feminin īn-stam).

Då föll jungfrun på knä och bad till det välsignade barnet med stor hängivenhet och vördnad.

föll: starkt preteritum (klass VII). iomfrun: bestämd nominativ. til thet wælsignadha barnet: bestämd ackusativ neutrum med svagt böjt particip. medh mykilli idhkeleik: dativ singularis femininum efter medh.

Hon sade: Välkommen, min Gud och min herre och min sötaste son!

sagdhe: svagt preteritum av sighia. wælkommin: predikativt adjektiv i maskulin nominativ. min gudh oc min herra oc min sötaste sun: vokativa/nominativa led med superlativformen sötaste.

Sektion 02Revelationes, Bok I: Kristi tilltal
1 2 3 4

Sedan talade den allra herrligaste herre Jesus Kristus till mig och sade:

drotzklicast: arkaisk superlativbildning till drottin ('furstligast, allra herrligast'). herra ihesus kristus: nominativ singularis.

Jag är himlens och jordens skapare, och mig är given all makt i himlen och på jorden.

himilsins oc iordhinnar: dubbelt bestämda genitiver. mik: indirekt dativobjekt i passiv konstruktion. all makt: nominativ singularis femininum kongruerande med predikativet giffwin. a himli oc a iordhu: dativ singularis efter prepositionen a.

Varför överger du mig, min skapelse, och älskar hellre denna blindade värld?

forlater och ælskar: presens 2 pers. singularis. min skapilse: vokativ/apposition till subjektet thu. thænna blindadha wærld: ackusativ singularis femininum med demonstrativet thænna och svagt böjt particip.

Vänd dig till mig av allt ditt hjärta, och jag skall förbarma mig över dig såsom en fader över sin son.

Wænde thik: imperativ singularis med reflexivt pronomen i ackusativ. medh allo thino hiærta: dativ singularis neutrum (hjärta är n-stam). miskunda thik: verbet miskunda styr reflexivt/objekt. sinom suni: dativ singularis av u-stammen sun med possessivt pronomen.

Källor
  1. 1Roger Andersson, Ingela Hedström och Dag Retsö, Nya studier i outgivna fornsvenska handskrifter (Uppsala, 2021). s. 12–25
  2. 2Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 58–60
  3. 3Elias Wessén, Om det tyska inflytandet på svenskt språk under medeltiden, 3 uppl. (Stockholm, 1970). s. 20–25

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk