utfara1
v.(verb)fsvm--utfara..vb.1fara ut, fara bort, begifva sig ut el. åstad. thick bör hwarghin wt fara KL 230 . ib 278 . FH 6: 120 ( 1509) . "
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- fara ut, fara bort, begifva sig ut el. åstad. thick bör hwarghin wt fara KL 230 . ib 278 . FH 6: 120 ( 1509) . " sta the äptir hans budhi ok samuledh vt fara " Bir 1: 256 . " vm konungin vtfaar (egreditur) ok gaar til pauan " ib 3: 457 . ib 4: 113 . " her steen laather swänska op och wth fara " RK 3: 3162 . " tha wthfoor skuthor och wäl c baatha " ib 2230 . - utrycka, uttåga. tha the vtforo hafdho the ey akt ath marsken hafde swa stora makt RK 2: 4192 . - Jfr fara ut.