utfara1
v.(verb)fsvm--utfara..vb.1fara ut, fara bort, begiva sig ut el
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- fara ut, fara bort, begiva sig ut el. åstad. enge v öres borgara skulo vtfare, for än xx:dag (20:dag) jwla ok retta marcknade äro STb 1: 433 (1459, Burspr).