skylder1
adj.(adjektiv)fsvm--skylder..av.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (7)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
skyldir Hel män 276 . skill Uppl Lagmansdomb 84 (1493) skillt FMU 4: 137 (1458, avskr.) . dat. n. skylde NMU 1: 135 ( 1472) . pl. nom. m. skylde STb 3: 143 ( 1494) . skyldo MP 4: 219 . dat. skyldom SvT 39 . skyllom SvKyrkobr 70 ),
Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 2)skyldig; brottslig. " och mildom retwisona oc giff skyldom nadena " SvT 39 . 3) skyld, besläktad. ath jngen ärffua jord maa ganga til oskyldom. om noger skylder kan finnas Uppl Lagmansdomb 29 ( 1490) . ib. " the thär synda mz sinom losta antiggia mzskyllom qwinnom eller döpis barnom " SvKyrkobr 70 . - besläktad med (ngn). birge pädarsson . . . skyldir k[onung] swerkir ffädirnis ätt Hel män 276 . skylder man, skylderman, släkting. ingen fandz nemare skill man en . . . eric laurensson Uppl Lagmansdomb 84 (1493). - skylt folk, släktingar. mz mina älzkelica wener ok näste skylde folk samtykke NMU 1: 135 ( 1472) .
- 4)ägande arvsrätt (till). gullit (i en likkista) togo the ok göme som thär närmast waro skyldo til MP 4: 219 . pa alla arffuinga wegne, som medh thöm skylde ware til tet arff epter wlff STb 3: 143 ( 1494) . at . . . oleff . . . tet ey haffue eller beholle schulle, j swa matto ath han ther til ey skylder eller bördher war ib 214 (1495). ib 5: 58 ( 1515) .
- 5)som är i överensstämmelse med skyldighet, vederbörlig? kyrkioherres i lempele wärkstada, som han i then öfra forssen lagliga fångit haffuer och honom för skillt prästebool lagda ähra FMU 4: 137 (1458, avskr.) . - Jfr en-, när-, o-, til-skylder.