obrutliker1
adj.(adjektiv)fsvm--obrutliker..av.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
-bruti- . -brot- . n. lobröteligit ) ,
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)adj.som ej får brytas el. rubbas, orubblig. Se Sdw 2: 1276. 2) obrottslig, som icke brytes, orubblig. at af allom þässom . . . articulis . . . scal encte af varrä väghnä brytäs, vtan gansklicä obrutlike oc vopenbaraþe vara Rydberg Tr 2: 246 ( 1357) . n. thet loffvom wij alle stadhugt, fast och obröteligit . . . hallas Annerstedt Ups Univ hist Bih 1: 5 (1477).
- 3)oskyldig, fri från brott. ok thy städer han enom fa waldh ower them andra ath han skal wara hans tröst ok wäria ok ekke honom obrotlikom til plago eller fordärff MP 4: 92 . han saa idher som osmittadhe ärin, j kroppenom . . . ok obrutlika j hiärtano (ille vos vidit . . . inviolatæ veritatis in corde) SpV 339 . - Jfr obryteliker.