klinka1
v.(verb)fsvm--klinka..vb.1klinga, givaett klingande ljudifrång sig. trachius är en swarther sten oc klinkar kastadher PMSkr 492
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- klinga, givaett klingande ljudifrång sig. trachius är en swarther sten oc klinkar kastadher PMSkr 492 .