kalla1
v.(verb)fsvm--kalla..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
kalla ater , 2) återkalla, återtaga, återkräva. kan tät swa warda, att the sama messur eigh vppe hallaz . . . th ma han . . . thät fornämpda ullughagiall oc tompt oc kaalgaard aater at kalla Vg FornmtIII 7-7; 1457 (1384). Jfr aterkalla. *kalla fore . kalla för rätta, instämma (som vittne). hafwum wi . . kallat the fore, som llagmannin . . . haffde ämpt SD NS 3: 150 ( 1416) . kalla hem , hemkalla . . . at wort folk skal hem kallis fran calmarna aff bestallingen STb 4: 9 (1504). kalla i gen , 1) återkalla, kalla tillaka. laten kalla edan son j gän Prosadikter (Sju vice m C) 238 . 2) återkalla, återtaga, återkräva. han . . . gik siden fran hanum oc til en annen oc kallade sina iord i gen Uppl Lagmansdomb 7 ( 1490) . - upphäva. item kallo wi i gen ok affläggiom allan then toll . . . som vpkomen ok alagdher är Priv f Sv st 79 (1436).
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)ropa på, kalla, tillkalla. eya hwat söth wardher hans röst kalllandis (vocantiis) Mecht 293 . - tillkalla, tillsäga att infinna sig. Se Ddw 2: 1347. tillkalla, förordna. tha haffde jac nämpt och kallat ena landzsyn wildoa Akt Kungsådr 18 (1478). - kalla för rätta, stäa, instämma. Se Sdw 2: 1247. ljtem gunnar jngwalson iij öre swarsöso didrik porsäl kalladen ATb 1: 68 ( 1457) . ib. ib 74 ( 1457) , 84 (1458), 179 (1462) 262 (1467). - infordra. med prep. a(pa). hwar som ther sin part deel vpber, skal tet lata vpscriffue tenckieboken til amynilse ok . . lata tet jn j retten jn koma, o radit ther pa kalle wele STb 3: 125 ( 1493) . _ hädankalla. mädhjän gud . . . haffuer all vaar käreste barn här aff werldenne met dödenom kallat FMU 4: 351 (omkrl. 1470). HLG 3: 28 (1518), 31 (1521), 69 (15234). STb 5: 313 (1520, Kop). 2) kalla, åkalla, anropa. - med pep. (a (upa). tha kallis först oppa thäns helgha anda nadh Abbedeval i Vkl. 76. jac kallar aa tik, härre gudh SvB 508 (1400-t.). 3) kalla, bjuda; mana. jnieo . . . kalla maa oc reda (ɔ: reta) GU C 20 (hand 2) s. 19. 4) säga, påstå. - tilllägga? med dat. och ack. thet förwunnende tywffwerij hon kallade honum STb 5: 254 ( 1518) .
- 7)kalla, benämna. " sanctus iohannes ok andre gudhz wini som stora gudhz nad hafwa kallas paradiis SkrtUppb 115. - opersonl. kallas, heta. Se Sdw 2: 1247. - refl. lkallas, kala, benämnas, heta. niclis oloffson, kalladhis blymestre " SD NS 3: 222 ( 1417) . thän andra sonen het paris hwilken kallades oc j andro nampne alexander Troj 35 .