gangare1
(substantiv)fsvm--gangare..nn.1L: 1) gångare, en som går. GU C 20 s. 320 . 2) gångare, passgångare, ridhäst. Lagerbring Saml 3: 257, 258 (1470). -
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L: 1) gångare, en som går. GU C 20 s. 320 . 2) gångare, passgångare, ridhäst. Lagerbring Saml 3: 257, 258 (1470). - Jfr for-, fotgangare.