gäver1
adj. · adj. L. Se A. Lindqvist, Ark. f. Nord. Fil. 25: 269 ff. 1) gäv, gångbar, bruklig. thiughu mark redha päninga swa dana minth, som nw gäue oc gängleke äro SD NS 3: 247 ( 1417) . ib 267m (1417). peninge, som nw j rykit gensze ok geffue ere STb 2: 386 (1489). SJ 2: 154 ( 1489) . STb 3: 430 ( 1499) . fore iic mark stocholmske rede peninga, som nw j rikit gengxe och geue ere ib 452 ( 1499) . Rydberg Tr 3: 558 ( 1510) . - ss adv. vanligen, ofta. framdelis ath sighia är the spitälska sottin mykit besmittelikin aff sik swa ath thän ena far hona gäfft aff them andra MP 4: 192 . 2) fullgod, förträfflig; ståtlig, härlig. Se Sdw 2: 1231. superl. n.(adjektiv)fsvm--gäver..av.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (4)
oftast. swa drömer ok soena gäfuäst om drafuet thy at hon thz mäst älskär SvKYrkobr 221. 2) ss förstärkningsord? allra? släten (ɔ Josafats dal) är gäufäst näst ok vnder berghet SvKyrkobr 228 . -
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
geuer . geffuer . n. gifft Rydberg Tr 3: 558 ( 1510) ), gävast (gäfuäst),
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)oftast. swa drömer ok soena gäfuäst om drafuet thy at hon thz mäst älskär SvKYrkobr 221. 2) ss förstärkningsord? allra? släten (ɔ Josafats dal) är gäufäst näst ok vnder berghet SvKyrkobr 228 . - Jfr värdhgäver.