afla1
v.(verb)fsvm--afla..vb.1Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)afla. om Kristi öfvernaturliga aflelse. jac troor . . . a gesus cri[s]t . . . som aw- lädes af þem helghä andä (conteptus est de Spriultu Sancto) SvKyrkobr 303 . 2) para sig. hwndom tilstädhies ey affla äller blandas för än the ärw ars gamble PMSkr 248 . " wm waaren är tid ath gäs affla . . . oc samankomma the ath affla j wtaheno " ib 263 .
- 3)gifva upphof till, åstadkomma. haa osalog helena . . . hwro myken sorgh oc dröffwelse tw skalt oss affla oc aterfödha (quot nobis es paritura dolores) Troj 70 . - Jfr saman-, til-afla.