ominne1
(substantiv)fsvm--ominne..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (5)
[Isl. úminni] 1) mädh ominne, utan (någons) goda minne el. tillåtelse. gaff han siigh fra honum medh omynne BSH 5: 581 ( 1517) . "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
omijnne HSH 20: 98 (1507) . omynne. omyne BtFH 1: 176 ( 1507) , 237 (1506). vminne), ominnis häfdh ,
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- [Isl. úminni] 1) mädh ominne, utan (någons) goda minne el. tillåtelse. gaff han siigh fra honum medh omynne BSH 5: 581 ( 1517) . " som mz ominne dierfwes fara fra sin hosbonde " SO 162 . BtFH 1: 176 ( 1507) , 234 (1510), 237 (1506). SO 21, 159 . PM 24 . RK 3: (sista forts.) 5614 . HSH 20: 98 ( 1507) .
- 2)missförstånd, osämja. " vm . . . skilnadh, missthykkio oc vminne " BtRK 31 (1358, orig.) . 3) något hvartill man ej kan minnas maken, ovanligt ting, ovanlig händelse (jfr N. uminne). hwa ma slikto minne mona Iv 4231 .