fulna1
v.(verb)fsvm--fulna..vb.1ruttna, multna, förskämmas. eg. och bildl. wiste thit aldra renasta kyt ey meer skula syndirlösas fulna älla rutna än sit hälaghasta köt Bir 4: (Dikt) 221 . "
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- ruttna, multna, förskämmas. eg. och bildl. wiste thit aldra renasta kyt ey meer skula syndirlösas fulna älla rutna än sit hälaghasta köt Bir 4: (Dikt) 221 . " aff thz thrä som aldregh matte rutna ellir fulna " ST 200 . " tharothna nöthin ok fulna i sinom träk " MP 1: 65 . at the (ɔ: kroppen) ey fulnen (corrumpatur) iondom stundilsom ok ey rutnen i kötzsins lusta Bo 43 . " thu som fwlnadh är i swa stora synda thräk " ib 146 . - orenas, befläckas. smittas och fwlna aff fwlom thnkom VKR 20 . - blifva usel el. ringa. ödhmywken ät the dygdh, mz huilke mannen . . . fwnar sik siälfwom LFK 44. - ref. fulnas, ruttna. vndirstodh kötit föt aff sino kyti skulu fulnaz ok vmwändas i muld Bir: 4 (Dikt) 221.