dvala1
(substantiv)fsvm--dvala..nn.1eg. förvirring, störande
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- eg. förvirring, störande.
- 1)(yrsel,) dvala. pröfua en hon laghe jnnan dwalo Bil 268 . " sömpnsens dwalä " Va 14 .
- 2)hinder, dröjsmål, uppskof. vtan dwalu Bo 245 . Lg 3: 308 . Al 832 . SD 1: 669 (1285, gammal afskr.). BtFH 1: 456 ( 1362) . vtan alla dualu KS 75 (184, 82) . Bo 284 . VKR 35 . Ansg 179, 183 . " opta vardhir stor skadhe aff domsins dualu " Bir 2: 189 . " thz skulle göras mz längre dwalo " KL 360 . " then langa dualan som han hafdhe sitiande vidh bordh " Bir 3: 16 . " i alle the färdene som jak foor, hafde jak hvarte mödo eller dvalu (nec labor erat mec mora) " Ansg 181 . Bo 157 . Al 1231, 8082 . RK 1: 3639 . 2: 4024. Lg 3: 234 . " gräto for dwalu (dilectione, utan tvifvel läst: dilatione) himerikis löna " Ber 35 . dvalu fulder, adj. dröjande, blifvande, varaktig. mz dwalufulle (morosa) ok lange hiärtelike kärlekx aminne Su 446 .