dränger1
(substantiv)fsvm--dränger..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
pl. -iar . drengie Di 203 . drenge ib 41, 142, 143 . med art. drängena Lg 3: 353),
Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)man, särsk. duglig el. tapper man. " riddarin skändis wardha en hänther som war en godha handa drängir (drängir är sedermera utstruket, och i stället är i randen tillagdt: välborin man; Cod. C har godher handa man 988) " Bil 255 . goda drängia (drengir) Di 83 . ib 58, 84, 99, 101, 142, 143 o. s. v.
- 2)ung man, gosse. han sampnar kopperberges drängia mz eena hasth RK 3: 1490 . thätta är en onytlikin drängir Bo 30 . " vndrado vngha drängins studughan hugh " MB 2: 299 . Lg 3: 353, 686 . Di 42
- 3)tjenare. " diäfwllin oc hans drängia " Bo 124 . leegde the jösse boosson marskens drängh RK 3: 171 . myn dräng kämpe BSH 5: 121 ( 1506) . " som han ware en slätter dreng " Di 142 . Al 5946 . ST 146 . Lg 3: 331 . SO 83 . - den som tjenar i ett handtverk ss lärling eller sven. hossbonden eller drengen SO 81 . hosbonden . . . som drengen haffuer ib. " faar hon drengh (motsatt mesterman strax nedanför) aff kompani " ib 87, smidzsens drenge Di 41 . - Jfr bonda-, drafls-, dygdha-, fä-, gruvo-, hirþ-, legho-, odädhis-, skipa-, sma-, smidhio-, stal-dränger.