afla1
v.(verb)fsvm--afla..vb.1Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)afla. a) om mannen eller mannen och qvinnan gemensamt: gignere, procreare. han afladhe son mz ens mölnara dotter Bil 300 . KL 112, 300. " at han aff manghom frillom afflade xv söner oc c " MB 2: 197 . aflum vi barn tilsaman SD NS 2: 352 ( 1411) . til burdho the annan tima saman föghias ok afla barn Bir 1: 78. " aflä þe . . . barn mällän sik " SD 5: 479 ( 1345, nyare afskr.) . - b) om qvinnan: concipere. af honom afladhe iac barn KL 300 . " at jach egh barn affla maa medh minom bona " SD NS 1: 485 ( 1405) . modherin aflar barn Bir 1: 133 . KL 285. - abs. hwat ey är hon thön som helom iomfrudom afladhe Bo 61 . Lg 291, 636, 814. MB 2: 111 . " hon afladhe af gudz anda Bir 3: 159, Bo 42. - mottaga (genom slafvisk öfversättning af Lat. concipere). " Bo 102 .
- 2)åstadkomma, tillvägabringa, grundlägga. aflaþe þär kristendom Bu 149 . " resa ok afla cors ok kirkio (Christi cultum statuant) " ib 206 . ib 492.
- 3)förvärfa. " hon afladhe sik sina fordhan . . . mz rok oc teen " Bo 14 . " at han aflar alla världina " ib 96 . " illa aflat goz KL 117. " " aff rät affladho goze " Bir 1: 53 . ib 54, 181, 352, 367, 2: 32, 41, 163, 3: 399. " aflom vi dygdhena Bo 106. " " afla synda forlatilse " Ber 92 . ib 193 . " at iak maghe afla (lucrifaciam) christum " MP 1: 9 . " afladhe siäluan gudh " Bir 2: 51 . Bo 99. Su 412 . " viliande afla hans siäl " KL 208 ., hafdhe gudhi manga siäla aflat Bil 855 . KL 162. Gr 296 . Bir 1: 320, 360 . Ber 26 . Su 145, 155 . Jfr välafladher.