utmärkia1
v. · v. L:(verb)fsvm--utmärkia..vb.1utmärka, genom märkning beteckna el. giva till känna
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1) utmärka, genom märkning beteckna el. giva till känna; utstaka. opa östra sydhona är han (ɔ fyällen) vtmärktir meth thw steenrör SD NS 3: 358 ( 1418) . . . . en kalgard hulken thär liggiande är . . . swa langtan ok bredhan som han wth merkter är KTb 53 ( 1425) . " hwat ey är hon athirlyktir yrtagardhir, ok wthmärkt källa (fons signatus) " SpV 74 . 3) utmärka, göra igenkännlig, beteckna ss skild (från andra). thätta tilhöre them aldra mäst at skodha, som mz the hälgha kirkio sacramentis äro wthmärkta, til et himerslikit rike (quos ecclesiæ sacramenta regnis celestibus consignarunt) Sp V 3. tha haffua vthämrkh sik fran wärlzlikom almogha, j synom k[l]ädhabonadh MP 5: 26 . - part. pret. utmärkter. Jfr Sdw 2: 1326.