utlösn1
(substantiv)fsvm--utlösn..nn.1utlösande, lösande
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)utlösande, lösande; jfr utlösa 2. thenne . . . rente och ääl gaar vtaff samme forscreffne stenhus hwart aar . . . togh til vtlösen epther stdzsins wilkör HLG 1: 111 (1467).
- 2)lösande, lösen; jfr utlösa 3. medhen wore kyrko pa öland . . . war inthet bettaled aff then deel the cronene läänt haffde til calmar stadz uthlösn HSH 13: 39 (1524? Brask).