utganger1
(substantiv)fsvm--utganger..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
-gongher ) utgangs time , m. utgångstid; tid fr skilsmässa. om dödsstunn. at thu wärdoghas mina siäl at blidhka . . . j minna siäl wtgangx tima, aff minom kropp SvB 302 (b. av 1500-t.).
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)utgång, utgående. - om döden. at han giffui mik . . . cristelikin wtgangh aff wärldinne tha hanwil mik kalla SvB 394 (omkr. 1500); jfr 3 (Sdw 2: 876). - utgång, ställe där ngn går el. passerar ut. wnden tagnä ij ortug landiord som wi skullä haffuä til en wtgang til skogx Uppl Lagmansdomb 83 ( 1493) . " benytandes bade porthane offuan och nedan med theris wtgong och ingong " STb 5: 75 ( 1515) . " halffue manne garden med sin frie wtgong " ib 166 ( 1517) . " i allegorisk framställning. " SpV 74, 75 . 4) utlopp, utflöde, ställe där ngt utflyter. ware thz swa at thänna källan kwnne wttörkas aff sinom starkom wtganghom (meatibus) SpV 324 . 6) utgång, resultat. besked. spöriom scriptena, j hänne fam vi snaran ok genlighen wtgang omthänna ärendhe (facilem de his exitum habebimus) SpV 103 . 8) betesgång. norralöth är lakt landbomen til wtgang i fiälstadum VKJ 51 ( 1447) . " thär war foordum 1 hemol . . . thet är lacht landbomom i mörlundum til vtgangh til sith fää " ib 136 ( 1447) . Jfr fä., svin-utganger.