stadhugher¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (9)

1. L.
2. 1)stadig, fast, som ej flyttas. incolumus . . . starker staduger gladher oc heelbreyde GU C 20 (hand 2) s. 20. 2) stadig, stadigt varande, somej drager sig undan, förblivande. jak sighir tik ath thu äst stadughir ok oppa the stadughet vil iak byggia myna wyrkio (för kyrkio) MP 5: 152 . 3) stadig, som står säkert; säker i sina rörelser. föthrene äru stadoghe (firmi) oppa stadogx qwinnona ilia SpV 418 . 4) fast, som ej giver efter el. vacklar, som ej kan bytas el. ej lätt brytes. hon (ɔ: tron) är ok stadughir grundhwal, til alt cristindompsins renlekith liffwirne MP 5: 208 . 6) som står sig mot yttre inflytelser, kraftig, stark. ted (ɔ: brännvin) gör magan stadwgan LB 7: 128 (s. 274) (jfr thät stadgher och krafftoghan gör maghan Sex ekon tr 273). 7) som ej viker el. låter rubba sig, ståndaktig, tapper, modig. han war from medh rätte tro, / mildh och stadugh, gladh och fro Fredrik ed Noreen 37-38. 8) stadig, fast, ståndaktig. tha the sagho thz hon (ɔ hustrun som inte ville lämna sin mans grav) war swa stadigh. tha bygdho the henne et hws widh graffwena Prosadikter (Sju vise m) 154 . 9) ihäridg, ihållande. industris . . . fighen kringher vakcher fulthagha stadugher och fornomstogher GU C 20 (hand 2) s. 24. (?) jmprobus . . . odandis oträghen oc staduger (först skrivet ostaduger men o har nästan helt utraderats) vnde labor improbus omnia vincit aaträghet oc stadukt ärwodhe vindher al lthingh ib s. 17 . 13) fast, beståndande, gällande, ägande laga kraft. tel thäs at thättä swa myklo vissae ok stathughare vare, tha bethes jak . . . NMU 1: 63 ( 1369) . 14). med laglig giltighet till hörande, lagligen överlåten. at thän . . . ängia teghin . . . skal stadhughur oc faster blifua vnder . . . risabergha kloster NMU 1: 104 ( 1425) . epter thet samme . . . hijtte . . . räknes for lössöre och afflinge godz, saa ath medh nogen räth, til lagligit städigt arff eller aterlössn ey rättelige tilwinnes kwnne GPM 2: 83 ( 1488) . - n. adv. 2) fast, bestämt. will iac thet stadhukt halda SD 8: 30 ( 1361) . huilket jak vill gernna ok liuslika staghugt (för stadhugt) halda ib 178 ( 1362) . ib 197 ( 1362) . " thet skal k stadugt fast och obrotelige halla G. Carlsson, Kalmar recess 1483 s. 67. 3) ständigt, jämt. at the städigt biwde eder till " GPM 2: 152 ( 1502) . Arnell Brask Biᴵ 30. - Jfr ful-, o-, tro-stadhugher.