staþugher¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (16)

1. L.
2. 1)n. adv.stadig, fast, som ej flyttas. gudz folk skulle först hawa ostadhikt gudz hws oc sidhan stadhikt MB 1: 485 . " thz stadhfästa gudz hws teknar . . . hälgha manna skipilse mz gudhi, som aldra stadhughast är ib. 2) stadig, stadigt varande, som ej drager sig undan, förblifvande. änglilin hafdhe budhit honum at han sculle engte skilias fran hänne vtan bliua alt stadhugher när hänne " Lg 45 . 3) stadig, som står säkert; säker i sina rörelser. stodh han (den som haft danssjukan) vp heel ok stadughir aldir saman ok var lvordhin stadughir aff ostadhughum ok föör aff oförum Bil 880 . " the biin som helbirgdha äru ok qämelik the äru stadhugh ok stark at flygha (stabiles in volatu et fortes) " Bir 1: 257 . 4) fast, som ej gifver efter el. vacklar, som ej kan brytas el. ej lätt brytes. gange in j vatnit . . . oc fäste ther fotin som stadhoght (solidum) är oc sandin vtan thräk Bir 2: 6 . " mz höghom oc stadughom mwr " ib 4: 86 . gudh han giordhe fäste oc stadughet, oc mz the fästonne, thz är mz enom stadwghom hymel tha at skeldhe gudh thz watnet som war wndher hymilenom, fran thy watnena som war owan för hymlenom MB 1: (Cod. A 3) 541 . " en grunwald oc stadugt fundament til alla dygdhinna staduga bygningh " Su 257 . - stadig, fast, orubblig, trygg. ther til at wm theras wärn oc samheld skulle theras regiment thäs stadughare bliffua Su 229 . 5) stadig, fast, kraftig. närande. sinapin doghir ey mykit til kropsins vppehälde älla stadhugha födho Bir 1: 291 . äta stadhughan (solidoribus) kost ib 311. 6) som står sig mot yttre inflytelse, kraftig, stark. te män thr härdughe äru ok stadhughe KS 83 (205, 92) 7) som ej viker el. låter rubba sig, ståndaktig, tapper, modig. warda te aldrei stadhughe til stridh KS 83, (205, 91) . " vm han hauer nänogha nän ok stadhughha ib. 8) stadig, fast, ståndaktig, beständig. stat . . . stadhugh (stabilis) " Bir 2: 194 . skalt thw sla atir j gen ouinen oc vara stadhugh oc haua skällikin vilia at bliua j godho ib. tha äst thu stadhugh nar thu korrar ey mot gudhi ib. fan han georgium sua staþughan at eigh var vaan at vända hans hiarta fran christo mz orþom Bu 493 . ib 518 . stodho the staudughe Bil 477 . räz äkke. haf trona oc var stadhugh Bo 227 . ib 71, 264 . " petrus bleff städhughir (stabilis) alt til ändalyktinna " Bir 2: 44 . then bliuir ängaledhis stadhughir vndir daghlike klostersens plikt . . . i hwilkins samuite nakars eghins pänings ägha skylls KL 254 . maria . . . manar han wara stadughan j cristna thro Bil 368 . ib 875 . han . . . badh thöm sta stadugha i gudz kärlek KL 354 . Bo 11 . " war stadhughr i gen v'ärdo " KS 25 (62, 27) . " war stadhughur i ord- om tinom, ok ey enträten " ib (61, 27) . " at han se stadhugher i hugh ok ordom ok i åthänom sinom " ib 32 (83, 35) . " vm tu hauer mykin hugh ok stadhughan ib 23 (55, 24). at han haui stadhughan ok tulinmodhöghan hugh " ib 45 (115, 49) . " vilt thu fästa thit hiärta ij manlicom anda oc stadhughom forthanka i thy gudhi thäkkis " Bo 101 . " draghom os mz starko hiärta oc stadhugho (perseveranti) fran thässom forganglico thingomen " ib 256 . " vm then idhrughin är sandir ok stadhughir (firma) " Bir 1: 240 . " en stadugh bliffwilse i allo ljn til ändhan " LfK 128 . 9) ihärdig, ihållande. var hon (bönen) ey enasto stadhugh vtan än thrättin Bo 112 . 10) statlig, värdig, lugn. skudha . . . piltin ihesum som . . . staar oc teer sik stadhughan swa som fulgöran man (stat cum maturitate et quiete) Bo 2 . 11) fast, bestämd. alexander hafdhe alt tiidh hafft stadhughan thanka ij sinne akt thz han wille mz braghmanis tala Al 5900 . 12) fast, obrottslig, orygglig. hans lyfte schal stqduckt och fst blyffua SO 158 . - fst, orygglig, beståndande. wi. . . lowom . . . at thenne sona scal i alle mato staugh oc fst at bliua SD NS 1: 147 ( 1402) . wi . . . ärom wälulioghe at stadhga mz idher stadughan fredh MB 2: 268 . - fast, orubblig, trygg, säker. tha miste ey fridhin sina fäghrindh thz är sina stadoghoghet vtan wardhir thes stadheghare (constantior) Bir 1: 288 . 13) fast, beståndande, gällande, egande laga kraft. hwat þässe rätlikä gyora þät skal staþukt vara SD 5: 638 ( 1347) . " þän stafge som vi me iþär för gyorþom vm berghsens byghningh viliom vi åt staþughär skal vara " ib 639 . " at thätta ma slathwkt blywa ib 558 (1346, gammal afskr.). " ib 6: l181 (1350). thesse säth dömer iak staþuphan (för -a) FH 3: 4 ( 1352) . huat ther affsacht varder blyffue staducht ok fast giort SO 154 . " äru thera rätuiso ok skällico doma ok skipan . . . stadhughe " Bir 3: 249 . ib 191 . til . . . stadughadhe (firmiorem) wisso SD 1:354 14) med laglig giltighet tillhröande, lagligen öfverlåten. gifwer iak härizhyfdhinganom . . . fulla makt thet sama fornämpda gooz klostreno fastfara oc stadhught göra SD NS 1: 201 ( 1402) . " giuer jac häredzhöfdhinganom . . . fulla mact . . . clostreno thässa jordher fastfar oc stadhugha döma " ib 2: 87 ( 1409) . ib 86 ( 1409) . 15) som står sig, som bibehåller sig, bestående, varaktig. wari thin äwärdhelika äwerdhelikhet ok stadhughet owir al thingh. hulkin som stadhughe äru ok magho stadhugh wara Bir 1: 76 . fidharin . . . gylle hona (ɔ: fidhlo) jnnantil mz stadhugho (perserveranti) gulle ib 2: 188. wi haffuom ey här bliffuande ällir stadughan (manentem) stadh Su 251 . 16) ständig, oupphörlig. wil jak tik giffua anderligx liffwernis nakra wpbörian oc stakkottan lärdom, hwilkin thu til eth stadugt aminne maa altidh haffua för händir Su 256 . -- 1) stadigt, fast, ståndaktigt. ämuäl mange godhe falla stundom j synde . . . än the vpsta sidhan manlika . . . ok sta swa myklo stadhugare (fortius) Bir 1: 189 . 2) fast, bestämdt. helyo[do]rus hult stadugt pa sin förstadgadha atanka MB 2: 287 . 3) ständigt, jämt. jnnan fore poortenom j systranna inlykke stadhugt blifua sculandis VKR 23 . " ted skal stadwgt röris " LB 7: 328 . ib 327 . - Jfr iäm-, o-stadhugher, äfvensom istadhugher.