fulkoma1
v.(verb)fsvm--fulkoma..vb.1Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)fullborda, fullända. hans altare, hulkit han hawer i waro kirkio bykt oc fulkomat aaff sin egno VgFornmt III 7-8: 157 (1384).