vika¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (13)

1. I. vika, flytta sig, ändra läge.
2. 1)vika, flytta sig (i sht åt sidan), ändra riktningen af sin väg. stiärnan wek oc flutte sik Bil 53 . " hui han wk af väghenom " Bu 498 . week israel om kring edom (diverit Israel ab eo . . . cicumivitque Idumæm) MB 1: 409 . " köna . . . wikv . . . hwarte a höghro hand äller winstra vthan gingo aat rättom wägh til bethsamis " Ber 23 . MB 1: 205 . - bildl. afvika (från). skal gudhz thiänista folk gaa fram aat rättom wägh til bethsames som thekna himerikis ingang ok ey wika af godhe gärning älla akt til höghro hand äller winstra Ber 23 . - gå (ifrån). om j ther aff (från dagtingan) wike (d. v. s. bryten) RK 2: 8923 .
3. 2)vika af, taga annan riktning. om väg. väghin togh tha at vika Fr 945 .
4. 3)vika, rubbas från sitt läge, rubbas åt sidan. härtugh fräderik . . . gar nu thiit ther han sit örs fan sadhlar siälfuer thz bästa han kan giordadhe thz fastelika swa at sadlen skulde ey vika (Cod. A giordhar örsith fastelika swa at thz thörfte äkke vika) Fr (Cod. B) 490 .
5. 4)förflytta sig, färdas. ther the ouer berghit vika (i rimslut med rika; öfvrig hds. then tiidh the ower berghit ridhä) Fr 252 . - färdas, gå, föras. andra herra rika sa man ther til dödhin vika Fr 700 .
6. 5)bära hän, komma. viliom vy . . . se hwart thetta vil viika RK 2: 4760 .
7. 6)vika, gifva efter, gifva sig. stenen vek (Bu veks 166) for benomen som blöth vax for insighle Bil 969 .
8. 7)vika, draga sig undan, fly. the herra ther varo vildo ey vika Fr 460 . ib 588, 1731, 2187 . " han vardher til ryggia vika " ib 1749 . " thz ware bätre hema sitith äln illa rympt ok illa wikith " Al 1966 . " hwar gladdis som ther fich viika " RK 2: 3991 .
9. 8)draga sig tillbaka, gifva efter. iohannes veek for bloz vadha ok lät sik wtlägha leggia Bil 659 . - vika undan ol lät sik wtlägha leggia Bil 659 . - vika undan för, draga sig undan el. tillbaka för, visa försyn för. huar hörde man tolkit slika the wilde ey gudz mönster wijka RK 3: 2841 .
10. 9)vika, gifva vika, duka under. the motte wiika RK 3: 1530 . " byscops släkth motte wiike " ib 1512 .
11. 1)bringa, föra. kan iak han swekliga til mik wika (bringa honom i mitt våld) MB 2: 324 . - draga, locka. om nakor persona wil tik wika, ällir lwkka til thz som ohöffwelikit är Spec. Virg. 252. kongh swen tiwffueskeg i danmarkss riike monde mig illa ther till att wiike RK 1: (Yngre red. af LRK) s. 273 . then menige almoge j norgis rike lotho sik ey fra konung karl wike ib 2: 7756 . - draga, förmå (ngn) att afvika (från ngt) el. att afstå (från ngt). bleff han stadughir, oc kunde aff thom vilianom, som han hafdhe for sik taghit, hvarte vikas äller vändas (in cæpta voluntate immobilis permanebat) Ansg 187 . at han kwnne honom enkte wika aff hans enbändoghet Lg 3: 417 .
12. 2)vända, böja. " i alt sith taal kwnne han henne enkte wika äpther sin wilia " Lg 3: 287 . " wille hon sin kärlek til mik wika " Su 13 .
13. 3)vända, vrida. " then spille laghom, thön thr (för thr thön) wiker ok wände medh wåld ok klokskap, äpte wild ok wilia sinom å mote rät ok sannind " KS 67 (165, 74) .
14. 4)föra (ngt från ngt); skilja. han wil thz ena fra the andra wika (i rimsl.) MD (S) 287 .
15. 5)hänföra, referera. " ä hwath thom hender thz wika the oppa fornemda gälniskio " Gers Frest 15 . " the wika alth thz som hender oppa swa dane fawiska wantro ib. "
16. 6)vika, böja, kröka. bondin hawir hardha axlar. starka armläggia. oc stinna knokor. idnan gör thz oc äruodhit. vtan thz viker han mz timanom Bo 134 .
17. 7)vika, vecka? vj lesne dwge. jtem ij wighne dwge. jtem xj dwge rät oc slät FM 76 (1483; daniserande).