utsätia1
v.(verb)fsvm--utsätia..vb.1Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
-sättia )
Källans artikeltext (7 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)utsätta; sätta el. försätta (ngn i en viss ställning), ställa. aktom siälena wara . . . wt satta i M wadhom, tusandha osorghom LfK 45 . - vadhelika utsätia, sätta el. bringa (ngn) i en farlig ställning. thu hafwir . . . thik sielfwan wadhelika vthsat ST 458 . " at i vilin mik swa wadhelika wt sätia mothe gudhi, at jak skal brytha mith lyffte oc häloga akt " Lg 3: 271 . " then landzende finalandh, som nw swa vadelige wtsetter är " HSH 18: 13 ( 1494) .
- 2)placera, deponera. " aff tolko wtsatto godzse " LfK 13 .
- 3)pantsätta. " forlyuþande . . . þessä vara skipan äller pant at hindrä. qwällä. äller til nokra handa skuld at glädä med utsätiä " SD 5: 567 ( 1346) . at . . . min son henrik skal äghnte aff thesso sino mödherne sälia, wtsätia älla legholasta swa länge iak liue ib NS 1: 678 ( 1407) . ib 97 ( 1402) . FH 3: 39 ( 1444) . piltin
- 1)utsätta sig, gifva sig. hwilke . . . wtsatto sik j dödhin j twsanda liffsins wadha Su 360 .
- 2)utsätta sig, blottställa sig. ffor thy t iak mik swa darlika vthatte ST 528 .
- 3)hängifva sig. sik utättia mote skiälum til alla odyghd ok wädha KS 44 (112, 47) . Jfr sätia ut.