döþer²

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (3)

1. L.
2. 1)död. " siþan han var döþar ok ii iorþ grauin " Bu 7 . aff dödhra diwra skinnom MB 1: 33 . Bil 249 . varin ii nu alle viþ grund döþe (genom döden sänkte ner i djuptet, drunknade) Bu 23 . " som dyt blifver " SD NS 1: 174 ( 1402) . " opreste lazarum fyra natta dödhan " MB 2: 383 . " döt borit barn " Bir 3: 56, 474 (jfr döþborin). han sompnade dödhom (Cod. B dödzsins 543) sömpne (dödssömn) a korseno MB 1: 159 . Kanske bör döþer på samma sätt som i sistnämnda ex., hvarest det står motsvarande gen. af subst. döþer el. döþe, fattas i uttrycket: til döþra dagha. Upl. L. J. 21; SML J. 17; VML II J. 17. han scal mik födha til dödhra dagha SD NS 1: 367 ( 1404) . ib 486 ( 1405) o. s. v. VKR 10, 38, 45 . Bir 4: 171 . SJ 56 ( 1435), 65 ( 1447), 71 ( 1443) o. s. v.; denna förbindelse kan sedan hafva gifvit anledning dertil att substantivet dödha dagher på några ställen blifvit döþradagher (se dett ord). - i andlig mening. dödhir världinne ok kötino Bir 3: 160 . KL 236 . Su 461 . vara dödha fran världinne Bo 256 . " gören thy dödha (mortificate) idhra limi af syndelikom wilia " Ber 54 (jfr dödhgöra).
3. 2)död, liflös, som aldrig haft lif. behalda alla thera bopänynga i quiku ok dödho SD NS 1: 291 ( 1403) .
4. 3)död, utan känsel, utan gagn. fordriffwär döth köth (dödkött) i saar LB 7: 11 . ib 65 .
5. 4)stillastående? the fiska som tagas i dödhowathne LB 6: 281 .
6. 5)död, dödad, kraftlös, ogiltig. þa jär hwars manz kiärä vm þässom maal döþ oc ogild SD 5: 376 (1344, nyare afskr.). dömpdom wi the breff dödh ok ogild BSH 2: 104 ( 1399) . " the breff articulos oc puncta mälom wi dödh oc maktlösa " ib 116 ( 1400) . " jac gör thet for:da bo jonssons breff dööt mädh thesso mino brefue " SD NS 1: 421 ( 1405). ib 474 ( 1405) o. s. v. thette forscrifne är slät quit oc döth SJ 326 ( 1465) . " skall ware slät quit oc döt giord thet stycke nerst som jacob haffuer vpburet " ib 359 ( 1469) . - Jfr af-, half-, ny-, stendöþer.