kränkia1
v.(verb)fsvm--kränkia..vb.1försvaga fördärva förstöra. om gudh vil mic swa kränkia at jac ey liuande igen comber aff thässe reso
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)försvaga fördärva förstöra. om gudh vil mic swa kränkia at jac ey liuande igen comber aff thässe reso SD NS 3: 146 ( 1416) . gudh adzualloher kränke han badhe til liijff ok siäl ib 195 (1416). eth sinne kränkis hon aff hardasta hoffuodh wärk alt jämt, meer än en manadh Mecht 216 . tho brast hanom eth huilkit hans gädhi munde mykit kränkia Prosadikter (Barl) 4 . thå alle andr warde kränckte medh ondsko galnisko, eller lasteligher PMSkr 679 (avskr.). swa dant oplop oc obestond her j riket . . . aff hulkit them . . . menige köpmans näringh oc bergningh krengt oc betagen är STb 5: 322 (1521, Kop). 2) fördärva, förffara, förleda tha tillfäste iak mik alla the siäla, oc kränkte sm iak äff äwärdeliko haffwer beskärat ti äwärdelika brudher Mech 288.
- 4)göra kraftlös göra ogiltig, vederlägga. frith vilkor . . . thz hafde mannen frälst oc friit j paradyso än nw är thz kränkt ok forhiat SvKykobr (Lucid B) 175. 5) kränka, bryta, överträda. SD NS 3: 195 ( 1416) . thu hafwer . . . thyna tro och ära thu hafde mik lofuadh opta kränkt och spilt Prosadiker (ju vis m C) 239. -Jfr be-, for-, undir-kränkia, ävensom o-, ofor-kränkter.