känna1
v.(verb)fsvm--känna..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (9)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
kenna . kiänna . -ir . -de . -der . refl. pres. känz Gadolin Pants Bil 275 ( 1378) . impf. kenndes ATb 1: 7 ( 1452) . kiendes STb 1: 23 (1475)), känna sik , 2) = känna 4. epter hon sigh jngen lyffs waaningk kenne kunne STb 4: 84 ( 1505) . - refl. kännas, 7) kännas vidher sik, känna sig själv, ändra sitt sinne, bättra sig. han kändis widh sik sielwan, oc grät sina syndir Hel män 229 . 8) känna, betänka, förstå, inse, märka. th at jak kännis ey hafwa thiänt thik som jak skuldhe SvB 320 (börj. av 1500-t.). (möjl. att föra till 10). 9) erkänna, erkänna ss riktig, erkänna ss sin. med prep. vidher. jac eriker fornempde kännis opernbarlika widher alla thässä dakthingan, som thättä breff wtuisar FMU 1: 383 ( 1381) . 10) erkänna, bekänna. vi magnus . . . kännoms mäd thesso . . . breue os haua til dömpth hustru ingridhi . . . een haluan attungh iordh SD 6: 343 ( 1352) . . . . ad jak erlend matisson kännis meth thetta mit opna bref hawa wnt min son rona ij waxtorp soghn wt ad sätia meth sith goz ij syn fängilse Gadolin Pants Bil 266 ( 1356) . ib 275 ( 1378) . ATb 1: 7 ( 1452) . " kiendes hustrv birgitta . . . ath synnedagx almosan hauer inne i hanis ottes hws aarliga rentta ij (2) marck peninga " STb 1: 23 ( 1475) . giffue förnämpde hustru eline swa mykit han kännis at ware henne skyldig Uppl Lagmansdomb 8 ( 1490) . - giva till känna. kendes her johannis arnaldi . . . ath han myste xxvj (26) stycke gyllena STb 1: 23 (1475). - medgiva, tillstå. ljjak star tilkännandis (fateor), enghom . . . wara loflikit ällir höfflikit at liffwa widher enkannelikin lagh SpV 445 . 12) göra anspråk (på), tillägna sig. med prep. vidher. tha kendis jak widh beggis thera (ɔ ett par tjuvars) jordh FMU 4: 91 (omkr. 1455). nw meden jngen aff thöm (ɔ de närmast arvsberättigade) jgen är, tha kennes the wijdh sith arff ok wele jngelunde tet ghaa lata j bck arff STb 4: 28 ( 1504) . känna at , känna efter MP 4: 4 . " takes oc kännes ath wm thee (ɔ gässen) haffwa äg PMskr 264. " *känna til , känna efter. tha bewaris hönorna j stallenom, och kennes til lmädh handenne när the wilya werpa PMSkr 261 . Jfr tilkänna. - Jfr aterä, be-, fore-, ful-, til-, tör-, vidher-känna, ävensom akännas samt bäter-, ödh-känder.
Källans artikeltext (5 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)låta veta el. känna, visa, undervisa lära. med dat. (el. i dess ställe ack.) och ack. hon kan minnas huat henne wardher lärt ok känt MP 4: 75 . . . . kenna them nokot thet the skula gudhi medh tyäna, som är pater nsoter ib 5: 98 . - med dat. (ack.) och inf. utan el. med at. . . . enum okirkarl, huilkin som haffde twa synir, then ene sonynom kende han okra MP 5: 127 . - med dat. och följ. sats i torghin fra honum (ɔ min son) maalith oc känden honum thz hanskullle dräpa mina husfrw Prosadikter (Sju vise m) 146 . 2) känna, igenkänna. med ack. . . . ä thäs mere jak ökäs at kennä mik sielfuän J Buddes b 159 . " jak menar at thz (ɔ lambit, Lat. agnus) sigx aff agnoscendo, thz är kännaskolande " SpV 204 . - med utelämnat objekt. thz war han for hwlkom han mysthe syn fånga oc kände görliga oppa syn wakn oc plåttha Troj 130 . - med prep. til. känna till. tha mogen i vthe kere venner at vi kennom inthet til lthen clärk ey eller vithum om hans vixle lärdom HSH 17: 167 (1523? Brask). 3) veta, känna. - i förbindelse med giva. jak giffwer edher känna hwath mik synes wara til rolek PMBref 325 ( 1516) .
- 4)känna, förnimma, märka. . . . en fulan ok illa luktandhe athol . . . ok jnghin githir känth medh synom näsom MP 5: 187 . " kenna och hanna mädh handom och allom limom " SkrtUppb 161 . apostolin sigher opfyllin mina glädhi at j maghin smaka thz samma . . . thz samma kännandis ällir menandis, enkte mädhir kiff ällir trätto SpV 456 . 5) erkänna, kan oc nakar man föra orþ for oss, som varom son aganga oc missämiä ma af koma . . . þa scal efte þolike säga äncti gioras för än þän som saght hafuer forikomber i bäggiäs varä närwaru oc hafuer sin orþ kient Rydberg Tr 2: 247 ( 1357) .
- 6)hava (köttsligt) umgänge med. thänna qwinnor kände män, haffwande samblandh mz them for the ensampna sak, at thera släkthir skuldo wtluidhs SpV 164 . 7=) tillerkänna, tillägna, tillägga. - ägna, helga. - Se Sdw 2: 1255. - beskylla, tillvita. . . . at pancermakere drengen viderkendes, ath han skyller hanom intet ok sade, ath han hade kent vilth, och bad hanom giffue sigh tet til, at han hade vith[net] hanom tet orettelige STb 3: 175 (1494).
- 8)jakdöma. " tha läth iak laglegha feesth känna vppa eth . . . iordhaskipthä " SD NS 3: 571 ( 1420) . - part. pres. *kännande, kunnig, kunskapsrik. Se Sdw 2: 1255. - part. pret. känder, 2) känd, bekant, förtrogen, som har bekantskap el. förtrogenhet. säle äru the som swa wäl äru kända mz lambeno Mecht 113 . ATb 1: 383 ( 1472) . ib. är wäl kiändher medh honom STb 1: 397 ( 1482) . MP 4: 114 . tha sporde the mych til omjach war kändh medh ider GPM 2: 18 ( 1506) . - bekant, förtrogen (och därför gynnad). nw tykkir os (ɔ drottning Filippa) at andre äru bätir kände mädh idher (ɔ klosterfolket i Vadstena) än waar nadoghe härra ellir wi Nio handl rör Vkl 227 .