diäkn1
(substantiv)fsvm--diäkn..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
dyank Vm Fornm Årsskr 3: 88 ( 1371)
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)eg. diakon, andlig av läge gad; person som idkat studier, boklärd, särsk. skrivare (t. ex. hos domhavande). Se Styffe, BSH 1: LXXXIX, Sdw 2: 1208, Schück, Sv. stadsväs. 308. tha warth then diäkin (ɔ en scriffuare som tiänte enom riddare) rädder MP 4: 3232 . ss tillnamn. thomans dyank Vm Fornm Årskr 3: 88 (1371). Skotteb 7 (1460-61) etc. 2) djäkne, skolyngling, studerande, lärjunge. i . . . staden mängdeborgh var een degn vdo aat nampne hafuandes swa hart näme at ä thes mere han slagin vart aff synom tyktärom thes myndre han lärde J Buddes b 147 . " discipulus som är deghnen spör ok mestären swarar Sv Kyrkobr 121, 122. - Jfr kapel-, kapella-, kor-, mässo-, skola-, ärke-diäkn(e), ävensom gardiäkn(e). "