þvinga1
v.(verb)fsvm--þvinga..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (5)
trycka, bringa i trångmål el. nöd
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
twinga . twyng(h)a . -ar. -at. impf. thwingdhe SD 8: 607 ( 1364) . part. pret. n. thwanghit SvRimd 50 . pl. m. twengne Svartb 446 (1453 ; i Skokl. ä. t. twongne),
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1) trycka, bringa i trångmål el. nöd; plåga, kvälja. me grauat ille llabor sub cuius pondere labor thz ärwodhe twnger megh vndher hwilketh jak schrider GU C 20 (hand 2) s. 56. marcero . . . twyngha riffua wanska oc blöda ib s. 108. annor dywr när nokor sy[w] kdom twingar them tha ga the länge oc dwjna oc warda swoltin PM Skr 244. Jfr under thunga, v. 6) pressa, nödga, tvinga. wortho ther fore hardeliga saktfelthe och twengne met rätta til at aterbyggia thet the vpbrvtit haffde Svartb 446 ( 1453) . (?) fore omilda manna skuld som oss och waara borghara haffua mz owerwaald slaghit tinghat (för twinghat?) och oforätthat Neuman Vokbal 81 ( 1467) . Gummerus Syn-stat 25 (se under thvingile). 7) tvinga (till underdånighet), kuva. aff thic (ɔ jungfru Maria) er thwanghit thet stora elefantere SvRimd 50 . Jfr be-, for-, til- (Sdw 2: 1316), undir-, ut-thvinga samt othvingadher, othvungen.