öpa1
v. · v. L.(verb)fsvm--öpa..vb.1ropa, skrika. "
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- ropa, skrika. " tha öpte then man i träno saat ok sagdo them allom tidhande " RK 1: 871 . (Han) reff sina lukka j sundher ok krattadhe sik vm sin öghon siälff ok öpte grömmelika Prosadikter 180 . Tha öpthe folkit: mestare, hiälp tinom discipulo ib 188 . " riddaren hörde thet ok öpte . . . j thy gikhon in . . . ok öpte till hans " ib 190 . tha komo ther thri korpar swa mikit ropa . . . (de) giordo mikit roop ib 215 . tha öpte Hugen konung til Karl Magnus och sagde KarlM 37: 12. mon han fara nw allan adghin öpande och bläsande effter enom thera ib 30 . Oc thu grät starklika och öpthe manlika SvB 69 . (Du) hördhe huru lyghn aa thic kärdhis, oc alff allo folkeno öpas, röfuaran gifua lösan ib 116 . " alla hälgha ängla öptho medh högxsta oc aldra sötaste liwdh älla röst " Mecht 187 . (Hon var så bedrövad) at hon opta hördes j tridhia hws idhkelika ropa oc öpa äpter sin kärista ib 216 . Jfr ropa. Se D. Kornhall, Karl Magnus (1959), s. 285. - Verbet öpa också i den "birgittin-norska" handskriften Skokl. 5 4:o (Bir 4: 423 f.): imperf. öfte Bir 4: 510, 511, öpte 4: 512, 514 (2 ggr).