vitra1
v.(verb)fsvm--vitra..vb.1göra vetterlig, förkunna, kungöra, tillkännagifva, uppenbara. at han för viste sin döþ. ok vitraþe sinom känne suenom Bu 138 . ib 139 . "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
-aþe )
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- göra vetterlig, förkunna, kungöra, tillkännagifva, uppenbara. at han för viste sin döþ. ok vitraþe sinom känne suenom Bu 138 . ib 139 . " är nu rätwist at iak skal hans loff oc priis frambära oc allom witra Hel. mäns lefv. 235. hustru ragnild jngemarsdotter vitrade oc kungiorde fore nämpdinne oc mig at hon . . . haffuer giffuit jöns agneson ij öris land jord j järinge Upplands Lagmansdombok 1490-94 s. 28. " SJ 223 ( 1453) . - refl. vitras? uppenbara sig, te sig? ä vithnas (troligen felaktigt för vithras) goth, gladhv hiärta GO 512 ; se Kock, Ark. f. Nord. Fil. 2: 98 f.; Medeltidsordspr. 2: 243 f. opers. thän witnar (måhända) för ett urspr. thäm (them) witras) ey wäl som vredhir är wtan skäl (om den ifrågasatta emendationen är riktig, skulle meningen vara: den som är vred utan skäl har onda förebud el. har ej att vänta godt; samma mening skulle gifvas, om man ss. urspr. läsart antoge vitrar, hvilket skulle vara att föra till en opers. användning af det aktiva vitra ) GO 456 ; se Kock, Medeltidsordspr. 2: 214.