tilkoma¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)

1. L.
2. 1)komma till, komma tillstädes, infinna sig. - komma. tilkomi (adveniat) thit rike SvB 3 (omkr. 1430). SpV 547 . til komme os tith rike SvB 5 (omkr. 1520). Jfr 10. - tillträda. tesse borgamestara nw til komma ath sittia epter thöm i thetta tilkomanda aar SSkb 236 ( 1507) .
3. 3)komma till, komma i besittning av. - med prep. til. beplictom alla the kirkeherre tiil sama altari tilkoma sculande tiil tessa messor och vigiliias j swa motto som forscriffuat är obrytaliga at vppeholda Svartb 430 ( 144 8) .
4. 4)tillkomma, ltillfalla, komma i (ngns) ägo. med dat. for thy thet (ɔ mit gotz) 'r mik laglica til kommet NMU 1: 124 ( 1456) . " saa ath thz engom androm en. . . . doctor hans är med nogit lagafong tilkommit för hundrada (100) marc gambla ortiger " Brasks Kopieb 27 ( 1510) .
5. 6)påkomma, ansätta. med dat. falkom tilkomma alskona sywkdomma PMSkr 279 . hota, utgöra en fara för. at honn scal . . . ey forarga sin bonde antinge medh ordh, dadh eller raadh eller gerninger, tet hans liff kan til kome STb 3: 384 (1498). 10) tillföra. meddela. - låta (ngt) tillkomma (ngn)? til kom os þit rike SvB 3 (1300-t.). Jfr 1. 11) komma någon vart, reda sig? wij kwnne ey tilkoma medh en ferdungh poluer BSH 5: 14 (1504, H. Gadh) . 12) han tilkombir ällir tiltakir alla stadz sin renlikhet, ok enkte smittadh kombir in j honom (attingit autem ubique propter suam mundiciam alque nichil coinquinatum incurrit in eam) SpV 506 . - part. pres. tilkomande, 1) ankommande, som kommer till, som inställer el. linfinner sig. - kommande, (an)nalkande. stod ther myket folk frögdande sig mz manga handa leka j mot tolket tiilkomande hooff Troj 69 . - som kommer till, som sluter sig till (ngn el. lngt). thän ängla choren, til lhuilken jak är tilkomande (sum deferendus) Mecht 352 . 4) kommande, som skall komma, instundande. i thette tilkomanda aarit SSkb 153 ( 1505) . " i thetta tilkomanda aar " ib 236 (1507-08). nw om pinsdaghe nest tilkommendes STb 5: 115 (1516). Stock Skb 34 ( 1517) . - tillkommande, kommande, i framtiden vardande el. inträffande. Jfr Sdw 2: 1315. indoles est signum future proitatis tilkommande fromhetz fakter GU C 20 (hand 2) s. 23. 5) tillhörande, som hör samman med ngt. allaledes som mattis husit sielff besat medh alle tess tilbehörelse han hade medh huss ok tilkomende tompte til husit STb 4: 91 (1505). - Jfr koma til och kom sik til.