tildöma1
v.(verb)fsvm--tildöma..vb.1Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)tilldöma. " adiudicare tildöma oc sändha " GU C 20 (hand 2) s. 48. SD 8: 22 ( 1361) . then skogh ok thet fiskä . . . som wi hawm thet kloster til dömt ib 72 ( 1361) . " hwem han far vnder sith gryma waldh ok honom är til dömdh fore syndena skul " MP 4: 202 . 2) döma till. - förordna till, utse till. thenne . . . landzsynenän, som . . . herr steen . . . sielfwer tillnemt och tildömt hade at syna och ransaka . . . FMU 5: 140 (1486, avskr.) .