styrta¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (3)

1. 1)störta, falla, nedfalla. affwndhinne fölghir dödhin thär nästh styrthir (prÄcipilatur) wsla siälin swa som scriffwat är SpV 453 . hon störte wthj kätilin Uppl Lagmansdomb 25 ( 1490) . somlika störhte döde nidher j graffuena MP 4: 76 . stak honom mith for brysted oppa brynian saa ath hertogen störte Aff hästen oc ned for konwng laomedontes föther Troj 29 . - i strid falla till marken, i sht falla och omkomma; stupa, falla. Troj 31 . " thw skalt se thyn afföda barn störttha mz grymmom dödh " ib 58 . 2) störta (i tu), genom fall bryta . . . fore arnekes gotz, som sik störtte halssin syndher STb 1: 280 ( 1481) .
2. 5)part. pres. styrtande, brådstörtad, hastig. hon wardhir mykit styrtandhe (præceps) j sinom gärningom, hwar hon skulde wara rolighen SpV 105 . 6) störta ned el. omkull (ngn). sextilia . . . war liffwandis styrth ällir qwäfdh SpV 343 . " thu störte mik aff thenna stenen " Lg 674 . - i strid fälla till marken, fälla, nedgöra. nar konwngen sa honom störttan hög han manliga oppa honom Troj 30 . " ty störtte the alle stadz troyaner ää hwar the gaffwo sig " ib 33 . 7) än slotz mennen en tunna ööl for toghen aff slottit til pramen störtes (kölhalades? sjösattes?) vij öre SSkb 275 ( 1508) . - Jfr nidher-, umkul-styrta samt bradh-, for- (Sdw 1: 307) störta.