straf1
(substantiv)fsvm--straf..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
? och n
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
staff )
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- ? och n. 1) bestraffning, tillrättavisning, förebråelse. - tadel, förebråelse, klander. haffwer han (ɔ birgittinmunken mag. Petrus Astronomus under sin undervisning i Uppsala) . . . inghen del brvkat, ther eder orden äre til straff Annerstedt Ups Univ hist Bil 1: 8 (1509, nyare avskr.) . täss längre wij jlom oc fordragom thetta ärende täs mera är thz oss tiill skada oc stort straff oc lythen heder Troj 106 .