storma1
v.(verb)fsvm--storma..vb.1storma
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
pres. -ar . störma: -ande SpV 145, 148, 489 ; PMSkr 316 ), storma til , göra storming. PMskr 169. Jfr tilstorma.
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1) storma. om naturföreteelser. tha hafwet eller syoen han stormar J Buddes b 84 . - part. pres. stormande, stormig. eg. och bildl. thy är nw härra wärldinna nath mörkt oc störmande (tempestuosa), hwario enne människio wadhelikin j hwario flätino j näruaronne SpV 489 . hymmellen warmer oc wädrit ey störmande PMSkr 316 . ib 368. 2) bildl. vara upprörd el. orolig, hålla väsen, larma. - part. pres. upprörd, häftig, larmande. constancia är j mällan störmande (fluctuantes) saaker ok personas, bliffwa wthan hogxsins rädde stadoghom SpV 145 . christus . . . är tätuisonn wäghir, fridhin, wärldinne störmande (furente) ok bulrande ib 148 .