Supplementet · Söderwall m.fl. (1925–1973)Käll-ID: SOD-SUPP
sten1
(substantiv)fsvm--sten..nn.1Andra poster med uppslagsordet »sten» (homonymer och kompletterande band):
Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (8)
stena forsstene-stena liudhstena rumstena slaghstens hugstens trappastens thiokker
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
*stena fors stene- ) *stena liudh , *stena rum , *stena slagh , stens hug . *stens trappa , *stens thiokker -tiocker )
Källans artikeltext (5 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)kvarnsten .sten (i allmh.). alabastrum är hwither sten PMSkr 460 . " zirites är en sten liker glas ib 493. - mursten. . . . och siden lata vpmwra fra sama balka laghet tweggia stena tiogt STb 1: 266 (1480). ingewal . . . scal lata mwra . . . en stens tiocht medh en brandhmwr " SJ 2: 147 ( 1486) . STb 4: 77 (1505). - sten ss straffredskap. i uttr. bära stadsens stena, bära stenana. om skamstraff för kvinnor. Jfr H. Schück, Stockholm vid 1400-talets slut 420 f., 428, Lizzie Carlsson, Rig 1934 s. 125 ff. och Kyrkohist. Årsskr. 1957 s. 30, 35 f. ath litzsle andres hade werdzskap medh ärmegaardhe, jenis olssons hustrv . . . ty worth litzsle andres zaker xx (20) marck . . . eodem die bar ärmegaard stenane ok wystes siden aff by STb 1: 21 ( 1475) . gunnildh baar stenane aff byen JTb 98 ( 1513) . hon bar stazens stena oc flyde staden ATb 2: 59 ( 1475) . skal holla quärnena färdoga meth allom stenom VKj 240. HSH 17: 186 (1524, Brask). 2) ädelsten. med el. utan förbindelse med adj. dyr, dyrbar, riker el. ädhla. jncastratura . . . gröpningh oc dyrebara stena jndhlökning GU C 20 (hand 2) s. 18. jnclusor . . . fääss indhlöchare oc dyre stena indlökchiare vt aurifaber ib s. 20 . adamas är en dyr sten PMSkr 457 . " ärw the ädla stena tha fästher jnghen fiil pa them " ib 494 .
- 3)sten, koll. " och ss ämnesbetecknng. - malm, sidan stenen eller malmen är vptagin aff bärggruffwene " PMSkr 619 (senare avskr.). - skorin stne skuren tegelsten. Jfr E. Lidén, Ark. f. Nord. Fil. 45: 195. xvij öre for vj ᵐ mursten ok iijᶜ skorensten Skotteb 338 (b. av 1430-t., Borgm).
- 4)sten, stenartad bildning i levande organism, särsk. i blåsan el. njurarna. Jfr Sdw 2: 1306. aquilinus är en sten som finnes j enom fisk PMSkr 462 . borax är en sten som taks wth aff paddonne ib.
- 6)sten i frukt, kärna med hårt skal. ath winbären haffwa ey i sig stena äller kärna PMSkr 322 . Jfr altara-, amigdali-, blodh-, blädhro-, brand-, bryne-, bränne-, bysso-, dadel-, dyrbära-, dyr-, flinto-, fliso-, forma-, golf-, gra-, grund-, gul-, hakel-, hand-, hyrn-, hyrna-, karbunkula-, kastidonien-, kastidonius-, klapur-, koko-, korel-, korela-, kristal-, kristals-, ladh-, lasur-, lik-, lito-, läkedoms-, madhkaskal-, malmar-, mandol-, marmor-, märke-, pärlo-, qvärn-, raf-, rikedoma-, rista(Sdw 2: 261), runo-, rän-, ränne-, salt-, sand-, sigher-, silf-, skoren-, skiälis-, skor-, skär-, slipo-, sliungo-, slut-, smirilla-, syl-, tighl-, vind-, vra-, ögha- (Sdw 2: 1168) sten.