sten¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (10)

1. 1) sten (i allmh.). johannes . . . lät hänta sik af strand ok skoghe sma stena oc grena Bu 152 (kan föras till smasten). worþo . . . stenar af strand smaragdi ib. þiäna stokom ok stenom ib 138 . " thina gudha äru stokka ok stena " Bil 359 . stenum kastaher ib 123 . diäflane . . . skutn mote them oc castadho stena Gr 307 . the . . . gripo ltil stena ok villo stenkan Bo 154 . josep . . . lagdhe storan sten ofwir grafwena Mp 2: 22. war ther en skön sten oppa altaret i samma kyrkionne, huilken sten war riffnadher i twa delar Lg 3: 161 . " thän steen som oppta röris han wardhir ey mosughir " GO 587 . " mutor bryta ok steen " ib 1089 . ib 91, 214, 366, 545, 584, 721, 754, 869, 1009 . - mursten. sculde . . . sancti knutz brödra mura oc byggia twa stena oc sancte katrina brödra een steen SJ 142 ( 1445) . euert gulsmit skulle haffua macht at hugga in i fornempda pelle perssons mwr !UDDA_TECKEN? (1/2) sten ther hans mur skal fota vppa tha han willde hwelfua ouer grendena ower beggias thera inganga och owon vppe en hell sten bruka pa pella perssons mwr ib 264 ( 1458) . ib 265 (1458). - klippstycke, klippa. ey skulin j vara sua som getir löpande j stenommen Bir 2: 88 . - i ortnamn. clovasten SD 1: 688 (1210-16, nyare afskr.). predia in nørræsten ib 730 (i vidim. fr. 1281). in helghestenum ib 2: 6 ( 1286) . " ad riuulum qui . . . dictur stenbæk " ib 487 (omkr. 1307). 2) ädelsten. med el. utan förbindelse med adj. dyr, riker el. ädhla. adamas är en sten sua harþar Bu 72 . takin atar gul ok stena iam i guþi gauin ib 152 . een steen thän ther heter amatist Fr 385 . " idher ma skadha aldre swärdh [the] stund the stena äru hos thik ib 881. thän annar stens natura är swa " ib 883 . ib 889, 893, 903, 905, 910 . " känna stena sanna fran falskom " PM XLIX . " sat mz dyrastom stenom " Bu 140 . " et kar af kristallo med dyrom stenom i " SD 5: 564 ( 1346) . hans forädra varo mykyt rike i guld oc silwir. dyrom stenom oc mangom hafwom Gr 259 . " ey dughir kasta dyra stena for swin " GO 581 . " marghe dyre stena " Fr 171 . een krona aff gull . . . ther marghe rike stena ij var ib 356. ädhla marghe dyre stena ib 353 . " tiwghu hundrath pund ij gul olk ädhla stenna " ib 3031 . hwa tha wil hafwa ädhla stena han finder ther smaragda rena Al 8692 . 3) sten. koll. och ss ämnesbeteckning. hwa som androm afhände kul. sten allr wiþ SD 5: 638 ( 1347) . " tedhe them hwar stenin ok iordhin war vttakin " KL 85 . " thz smörilse kar var sten som hete alabastrum " MP 2: 72 . 4) sten, stenartad sjuklig bildning i blåsan el. njurarne (länderna). fornymmer man steen oppo nywren LB 7: 266 . " for lendhe werk nar han komber aff steen " ib 267 . " for sten j länderne äller j blädrona ib. tha er stenen j bledrona " ib 268 . ta är stenen j länderna ib. at stenen gar bort oc sanden mz ib. brent vin bryter stgenen ib. ib 2: 11, 31, 38 o. s.v., 3: 33, 70, 5: l80, 81, 6: l06, 7: 63. Lg 3: 260 . 5) testikel. bint varmt refwa blod om mans lönlig ting, om hans stena oc bledra LB 7: 268 . om stenane äre swlne, tag bwime frö och hennes blad, oc stöt tom sma, oc bint om stenana ib 279 . 6) sten i frukt, kärne med hårdt skal. en sten är j dactili frvct Bir 1: 132 . - Jfr alabaster-, altara-, band-, blidho-, bränne-, byggo-, daktil-, dyghþa-. flinto-, gatu-, gim-, gra-, graf-, gripta-, grundval-, gul-, haghl-, halla-, hand-, hanka-, hofdhagärds-, hyrno-, kalk-, karbunkul-, karbunkula-, krabba-, kristal-, ladh-, lik-, lim-, malmar-, malmara-, marmor-, mädhal-, paddo-, piona-, qvärn-, qvärna-, runo-, ränne-, safir-, safirs-, salt-, sigher-, skor-, slipo-, sliungo-, sma-, strand-, säghl-, tighil-, tiäldro-, tälghe-, vin-, vindel-, vra-, ögh-sten. stena bok, f. lbok som innehåller lära om ädelstenars egenskaper. thässe natura hafuer thän steen (ametisten) som os sigher stena bokin een Fr 388 .