stadhge¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (5)

1. 1) ställning, plats (som nagn innehar inom ett samfund el. inom samhället över huvud). - ställning, stånd, värdighet. til helga manna stadga i hemerike SvB 358 (omkr. 1500). - ställning, tillstånd. om j ären j nadhena oc äwärdeligha hilso staffga SkrtUppb 162 . " ath aldrigh offras swa the pater noster gudheligha, oc athwaktelika, for nakrom, ath the ey forwärffua honom nadhena stadga (statum) " Mecht 333 . han (ɔ: visdomen) tilökir ällir tildraghir allan rättilsinna stadhga (statum) SpV 422 . ib 433 . ställning, livsställning, levandsställning. en godh oc gudhelik bön fför allan wärldhinna stagha badhe liffuandis oc dödha SvB 494 (b. av 1500-t.). ib 495 . war hon aff ffadher oc modher giffwen j mans wal oc tha hon war til then stadghan kommen, bleff hon stadogh j allo godho JMPs 393. - stånd, samhällsklass. SvB 239 (omkr 1500). bidh . . . allom stadgom gudz kärlek, oc skälighet j them stadga som hwar är til kalladher ib. - skcik, ordning, sed. styr mik j godhom stagga oc liffwerne SvB 92 (b. av 1500-t.). - Jfr frillo-, hionalags-, iungfru-, synda-, änkio- (äv. Sdw 2: 1131) stadhge. 2) stadga, stadig el. fast ställning. oeg. engte thz thing ther skapt är, hawer swa langan stadhga (Cod. B: stadhua Fem Moseb ed Thorell 282) vtan oskiptilse MB I 283. til thäs sama barn til stadhgha ok biskedhelica aara koma kunno SD NS 3: 287 ( 1417) . far nokor willer j sinne gärningh, tha skla gardzmestaren kwnna thet straffa oc rätta til sin stadga som thet bör PMskr 204. 4) avtal, överenskommelse, uppgörelse. NMU 1: 76 ( 1390) , 79 (1391) (se under stadhugheth 10). thetta är then staffge som borghamestara ok radhmen haua giort ok stadhfest mellan wineko hartman oc iacob grönawald först wm theres stenhus . . . KTb 55 ( 1426) . pactorius . . . thz stadga ok loffuan [til höre] GU C 20 s. 397 . VKJ 180 . per johannis , syzlemannen j skocloster . . . giorde en stadga medh niclis scriffuere radman om ena closters tompt STb 3: 290 ( 1496) . - samtycke. Jfr Sdw 2: 1305. - Jfr frids stadhge. 5) gällande ordning, lag. atj gören . . . oss och cronomme mynne en scheel wtj först a moot rikesens erlikin stadhuga oc skälikin sidhuane Lindblom Äbval 7 (1432). äptir theris helgha reghlo oc ordens staga Fyra handl rör Vkl 287 (1458). (möjl. att öfra till ett ordins stadhge). tha funno the thät fore rette som rigesins stadge wtuiser Uppl Lagmansdomb 18 ( 1490) . ib 31 (1490). - ordning, förordning, stadga. epter gamblom staggha wordhe thesse danne men ath sskkikkade ath ssetia for borgemestare radmen ok kemmenäre ATb 3: 168 ( 1505) . - Jfr lags- stadhge.
2. 6)(testamentariskt) förordnande, bestämmelse. Jfr Sdw 2: 1305. 7) pålaga, skatt. debet 6 pund smör oc 2 pund oostha, thet är hans stadhge VKj 198 (1406). - (till beloppet fixerad, från en viss menighet utgående) skatt (i penningar). Jfr Sdw 2: 1305. ther met öktis stadgen enom tridhiungh högre och stoodh swa i siextan aar Svartb 353 ( 1436) . om ider sämio ok stadgha som j aarlige vpbärende ok wtgiffuande ären j tyonde gärdh ok andre andelige acht ib 532 ( 1477) . - Jfr pänning-, pänninga stadhge. 8) exinstensform. salth aff hwarth som hälsth malm rättelika giorth . . . wmskiffther en lith j annan lith, oc en stadga j annan stadga PMSkr 381 .