slätter¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (4)

1. L.
2. 1)st, jämn. " lenis . . . slätther oc een G C 20 (hand 2 s. 73. ib. ängin klokh skyrdh skal ara i dorum. vindöghom. ällas pilarum ( i Vadstena klosterkyrka). vtan slätj germomgj pl starl Jpöö,am Bor Extra 234 iak skal göra hans gardh swa slättan som hans akra gärdhe " ATb 1: 326 ( 1470) . - slät, polerad. armenus är en sten . . . sätther at taka pa PMSkr 461 . 4) rätt och slätt, enkel, vanlig. tha som sleth sielaringningk ringes STb 4: 164 ( 1507) . 5) enel; enfaldig, oknstlad. var bryllopit j suerge giort tha er thät eth slet erende for sigh at hom var gild til in morgongaffuo Arfsv 37 (1481). 7) rätt och slätt, vanlig, simpel. tha halde han confessoris stadh ok ämbite thogh ey som confessor wtan som en lättir brodhir Val av Conf gen 113.
3. 8)vanlig, ringare, av mkndretydenhet. ath alle the ther sleth vaardh wardher tilsacht forswme hanom jngalunde wijdh both iij marck STb 3: 109 (1493).
4. 9)slät dålig. lleuis . . . äther oc släther GU C 20 (hand 2) s. 77. 10) utjämnad; avgjord, bragt till klarhet, bragt till slut. - uppgjord, reglerad om räkenskaper o. d. Jfr E. Lidén, Ark. f. Nord. Fil. 45: 204 f. tha regnades met cämenere alle thing slet thet eno modh thet annet reknat her vpa Skottteb 370 (1460-61). Känn.) ib. ib 394, 396 (1464-65, d:o) thetta her är allesammen sleth, quit oc döt affreknat ib 877 (1461-62, d:o) fik nigels dobbin xi mark rede penninge oc allä rekinskap frii oc qiuit, slät och hans skt frii ib 252 (1466-67) . . . ther met alt ting sät for vthan et fat järne han skall än smidie ib 253 (1466-67). ib 442 (1469-70, Kämn). Jfr slitter. - sät um slät, kvitt. hans helmold quitedes met honom alt sit forsitne skot frii slet vm slät som han til achters war Skotteb 229 (1466-67). 12) falsk, inställsam. Jfr O. Ahlbäck, Stud. i Nord. Fil. 40-41. 1: 132. thy at ormen är jkoker hall eller sletter (hs. sletten) swa diefulen hwem han kan swika gör han thöm ginstan jkloka til alla ondzsko J Buddes b 13 (jfr ib 248 ). - n. adv. 1) glatt; vackert, väl. Jfr R. Pipping, Kommentar t. Erikskrönikan 185. thee . . . ladho sina twnge saa släth, ath inghen prdikare i kartwse orde kwnne mer winläggia sig än thee bade giorde BSH 5: 303 (1508, Gadh) . 2) alldeles, helt och hållet. tha hade all grecana skyp brwnned op släth wthan twäkian Troj 205 . 3) enkelt utan vidare, lätt. hwlken gaffwa jac ey aktar sa släth släpp (Troj 45. 4) rätt och sätt, helt simpelt. then som godzet hadhe skulle ekke wthan saa släth ath swerie ath hans föräldra äller han haffde fangit thät Arfsv 45 (1461). BSH 5: 157 (1507, Gadh) . - Jfr oslätter.