sander2
adj.(adjektiv)fsvm--sander..av.2Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
san STb 4: 105 (1506) . n. satt Saml 34: 279 (omkr. 1360-70). Se Sdw 2: 1291 och jfr V. Jansson, Eufemiavisorna 231),
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)-med sanningen överensstämmande, sann, viss, säker, riktig. i sculu thät ikki tro for thätt är äi satt Saml 34: 279 . thär weet ingghen sant om hwadhan thet är kommit VKJ 51 . at . . . hans niclissons skylskap . . . war eigh sander STb 5: 138 ( 1517) . santh tekn ath olyan är swdhin PMskr 536. - for sanno (fore sanna), för sant, för visso, i sanning. fore sanna äru tolke alle gudz forrädhäre ok hans korsfestäre SvKyrkobr (Lucid B) 167 . - mädh sanno (-sana. -saana), enligt sanningen, i sanning, för visso. tesse eftherskrifne vithanddho ok sworo mz sana vm i kariliobandh JTb 72 ( 1481) . ib. til sanz, för sant. Jfr E. Olson Från Filologiska föreningen i Lund 4: 101. - til sanno, till bekräftande el. bestyrkande. at här thes vissir vm är, til sanne oc visse mere gyorth JämtlDipl 116 ( 1372) .
- 2)viss, säker, som går i fullbordan. dröma warde sanne LB 1: 94 (s. 491). 3) sann, sannskyldig, verklig. Jfr T. Wennström, Tjuvnad och fornæmi 4, 20, 113, thu äst gripin a sanne gerning Prosadikter (Sju vise m) 131 . hinrik . . . var san baneman til then döde swennen STb 4: 105 ( 1506) . skal henrik . . . sta j sanan borgan ib 5: 97 ( 1516) . - Jfr osander.