ORDBOK · PERSONA (SOD-SUPP)
Supplementet · Söderwall m.fl. (1925–1973)Käll-ID: SOD-SUPP

persona1

(substantiv)
Lemgram: fsvm--persona..nn.1
Andra poster med uppslagsordet »persona» (homonymer och kompletterande band):

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (4)

personopersonepersonaspersonor
Modernt förklaringsstöd & snabbglosaAutomatisk läshjälp
Snabbglosor:
skepnadutseende

skepnad, utseende

Pedagogiskt orienteringsstöd på modern svenska. Söderwalls fullständiga historiska ordbokstext återges oförändrad i källavsnitten nedan.

Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)

gen. persono SpV 460 . persone Stb 3: 176 (1494), 5: 72 (1515). persona SJ 2: 212 ( 1492) . personas Troj 206 . pl. personor PMBref 334 ( 1519) ),

Källans artikeltext (2 betydelsemoment)

Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering
  1. 2)skepnad, utseende. - gestalt, yttre, kropp. aiax . . . som tha brwkade siig manliga j syn personas starkhet oc öffwae mang forwnderligen tyng j the resa Troj 206 . 3) person, personlighet. folmre schal i sin egin persona liffz tijdh haffua . . . halffuan wyndh SJ 2: 212 ( 1492) . ib. . . . ath jach j myn persone liffzthijdh schal haffua woldh offuer samma brwndh STb 3: 176 ( 1494) . om han pa sine persone wegna eille wara til ffridz om sin dell ib 5: 72 ( 1515) .
  2. 4)person, individ, människia. " persona är skäligx naturs een oathskilikin natur ällir warilse " SpV 388 . ib 460 . thy wastena klosther haffwer ey annor tilfälle wthsända sina personor til stwdera som annor kloster ok domkyrkior göra PMBref 334 ( 1519) . ib. Jfr qvinkyns persona.
Om ordboken: Källor, kvalitet, licens (CC BY 4.0) och kända källbegränsningarVisa / dölj ▾
Huvudverket · SOD188422 572 poster

K. F. Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, Band I–II (Lund: Svenska fornskriftsällskapet, 1884–1918).

Kvalitetsstatus hos Språkbanken: Uppslagsorden är kontrollästa efter manuell inkodning, men övriga delar av artiklarna är inte korrekturlästa.

Supplementet · SOD-SUPP19 172 poster

K. F. Söderwall, W. Åkerlund, K. G. Ljunggren & E. Wessén, Ordbok öfver svenska medeltids-språket. Supplement (Lund: Svenska fornskriftsällskapet, 1925–1973).

Kvalitetsstatus hos Språkbanken: Varken uppslagsord eller övrig artikeltext är kontrollästa efter manuell inkodning.

Licens och egen bearbetning

Båda digitala datamängderna tillhandahålls av Språkbanken Text (Göteborgs universitet) under Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0) ↗. Fornsvenska Studielabbet har indexerat LMF/XML-filerna med bibehållen källtext, kompletterat med normaliserade söknycklar och dokumenterade teckenalias (þ/th/dh, æ/ä, ø/ö) samt sammanlänkat enkla korshänvisningar. Inga nya betydelser eller moderniserade definitioner har lagts till.

Kända egenheter i källfilerna & principer

  • Bokstaven Þ (TH): I Söderwalls ordbok bildar Þ (inklusive uppslagsord på th-) ett eget kapitel allra sist i alfabetet, efter Ö.
  • Kapitlet Ä och V i LMF-utgåvan: I Språkbankens filer ligger både huvudverkets (332 poster) och supplementets (285 poster) Ä-kapitel i soederwall-supp.xml, medan supplementets V-kapitel saknas i XML-underlaget.
  • Ingen fabricerad sidlänkning: XML-filerna innehåller inga tryckta sidnummer i Söderwall. Länkar till Projekt Runeberg går därför alltid ärligt till rätt bandöversikt. Se även Resursbiblioteket.